Aftonbladet – 4 april 1855, sida 2

eldögon, bocklika skägg, tofviga hår samt besynnerliga klädsel alltid injagade. Abben var, oaktadt sitt mod, ej alldeles fri från vidskeplighet, och som vi redan förut sett, ville han gerna tillskrifva de händelser Philip och han här upplefvat öfvernaturliga orsaker... Mådards åsyn uppväckte ånyo alla dessa känslor, och ångestsvetten lackade på den stackars Chavignys panna. Han återhöll sin pndedrägt och gömde sig rädd bakom en peare. Men Måedard syntes säker på att ej vara ensam i de falska myntarnes verkstad. Han stannade under den i hvalftaket upphängda lampan och kastade en lång blick rundt omkring hålan. Snart stannade denna eldblick på den arme Chavigny, hvilken dervid kände samma ängsliga beklämning som rotgelen framför huggormen. Mer än en minut förflöt utan att ett enda ord eller en enda rörelse vexlades å någondera sidan. Slutligen sade Mådard med ansträngning, liksom h..ns tunga förlorat förmågan att uttrycka själens tankar: Chavigny!... Lussans vän! Abbån spratt till; hans fruktan förvandlades småningom till förvåning. Jag är verkligen den nis säger, svarade han, men hvem är ni? Han erhöll intet svar. En ny tystnad uppstod ånyo. Chavigny återbörjade djerft samtalet. Känner ni händelsevis de personer hvilka gömt mig här? Mådard gjorde en åtbörd af förakt, utan att värdigas svara. sOm jag ioke misstager mig,, fortfor abben, som kände sig ännu djerivare sedan han kommit under fund med att denne man egentligen var mera rå än elak, så har vi redan träffats en gång förut, ty jag förmodaratt det