Aftonbladet – 4 april 1855, sida 2

själ med raseri, men vid tanken på att han kanhända snart nog skulle falla ett offer för den vilda smedens jernhammare, eller lömskt mördas under sömnen af den afskyvärde procentaren, reste sig håren på hans hufvud. Oaktadt allt detta lefde likväl ännu en svag hoppstråle i djupet af hans hjerta; ehuru förnuftets röst oupphörligt upprepade att han var förlorad, och att endast ett under skulle kunna rädda honom, väntade han ändå att någon lycklig händelse skulle inträffa, hvarigenom han åter kunde intaga sin plats bland de lefvandes antal uppe på jorden. Medan han öfverlemnade sig åt dessa drömmar, öfverraskades han plötsligen af ett svagt buller från andra sidan af verkstaden, hvarest en i klippan uthuggen brunn fanns; denna underjordiska brunns rör uppnådde förmodligen jordytan, ehuru dess mynning troligtvis omsorgsfullt doldes af Bonnard; en i röret gjord öppning satte likväl arbetarne i stånd att härutur hemta det för deras arbete nödvändiga vattnet. Bullret som Chavigny hört tycktes verkligen komma ur brunnen, och några i den lägre vattenreservoiren fallne stenar styrkte honom i denna förmodan. Ehuru Chavigny ej borde vänta något godt af de personer som påträffades i dessa underjordiska hålor, hoppades han likväl och lemnade ej sin plats. Han höll ögonen oupphörligt fästade på brunnsöppningen och upptäckte snart ett par nakna fötter i dess inre; i samma ögonblick hoppade en slags skugga upp på brunnskaret och derifrån med en katts vighet ned i verkstaden. Denna skugga var hämnaren — Therese de Villeneuves bortröfvare. Chavigny, hvilken hittills endast flyktigt sett denna förfärliga varelse, kände nu, då han oförmodadt blef honom varse, denna djupa fasa som detta nattens barn med sina