Aftonbladet – 3 april 1855, sida 2

rade hennes man, smilande; herr de Chavigny är en artig och qvick person, och hans onkel biskopen betalar alltid punktligt nevöns skuldförbindelser; följaktligen äro vi skyldige den gode kunden litet särskild uppmärksamhet. Gå nu och gör er vacker, men riktigt vacker, hör nil Derefter stängde han sin kassakista, bortlade sina papper och gick ut. Ungefär en timma. sednare återkom Cha-: vigny, åtföljd af en hel bataljon kökspojkar och kockar, hvilka buro flera korgar, uppfyllda med de läckraste rätter. Bordet var. redan dukadt i en liten tarflig salong, hvarest den gamla pigan framsatt allt hvad huset erbjöd i silfver och porslin; men vår lilla epikur fann ej dessa tillredelser i sin smak, utan ordnade och arrangerade sjelf allting. Vid mörkrets inbrott nedfälldes gardinerna och ljus tändes, hvarigenom det obetydliga rummet fick ett utseende af prakt cch rikedom som det aldrig förr egt. Fru Bonnard visade sig snart i sin praktfullaste-drägt; en tjock sidenklädning omslöt hennes vackra figur och lemnade den hvita halsen och de: runda armarne -obetäckta. Hennes hvardagsmössa hade blifvit utträngd af puder och blommor; begge delarne klädde henne förträffligt; och ehuru den lilla borgarfrun hvarken vågat använda smink eller muscher — de högre ståndens särskilda privilegier — var hon likväl förtjusande. Chavigny var förmodligen också af denna mening, ty vid hennes åsyn glömde han helt och hållet sina hushållsbestyr för att flyga till den vackra Rosettes möte, Ändtligen, utropade han och betraktade henne med noggrannhet, ser jag er då i er rätta dager! Ni är i sarning värdig att pryda en tronli, Fru Bonnard var ej känslolös för dessa ar