Aftonbladet – 3 april 1855, sida 2

ecklestlastikdepartementet der: således icke har någoa andel. — Siängselfrågan. I Westerås län har hr grefve Cronstedt på Fullerö låtit-till länets samtliga socknar aflemna ett förslag till petitionerande hos K M:t mot Rikets Ständers beslut i stängsel rågan. I anledning af frågans behandling på sockenstämma i Ardoga landsförsamling, hvaret beslöts ehuru med åtskilliga reservationer att petitionen skulle af fyra ombud underskrifvas, har en insändare som kallar sig simpel bonde i Arboga Veckoblad låtit införa. en skrift, hvari just, i det mindre jordbrukets intresse, antydes nödvändigheten att till K. M:t ingå med en kontrapetition för stadfästande af Ständernas beslut. Vi låna ur denna läsvärda artikel följande: Det har förespeglats att den, som med sin lilla bemmansdel gränsande till herrgårdens egor, skulle vara den, som isynnerhet komme att lida på förändringen, emedan då berrgården icke har gårdesgård inom, han ej heller behöfver hålla utomkring ägorna, hvadan den angränsande mindre jordegaren vore nödsakad att upprätta stängsel i hela sträckan mot herrgårdens egor. Detta läter visst något; men han vore. deremot befriad mot någon annan sin granue, hvars beteshage till honom gränsade. Föröfrigt kan ju hinda att herrgårdens betesbage motgränsar, då har ju äfven han (den mindre jordbrukaren) påtagligen nytts af förändringen, således skall ju äfven den som gränsar mot herrgården, få lindring i stängselbesväret. De, som isynnverhet få nytta af förändringen, Zrc visserligen de egor som brukas i cirkulation och ej hafva några gärdesgårdar inom egorna; dessa få ej några utom heller, annat än omkring betesmarker; men hvarför vara afundsjuke på det, då ingen derat har skada, enligt hvad ofvanföre är visadt. Nu har jag talt om hvilka få nytta af förändringen och detta är bäde större och mindre jordbrukare på slättrymden; nu vill jag tala om hvem som deraf för skada, och detta är måhända skoghemmanen; hvem undrar då om dessas innehafvare äro angelägna och vigilera i socknarne, för att få underskrifter på pe titionen emot nya författningen? De hafva vidsträckta skogs och betesmarker samt kärrängar derinom, dem de mäste beta och således måste stänga eller vakta i stället för att, enligt gamla författningen, angränsande äker eller äng hägnat betesmark, hvarigenom deras hägnadsskyldighet hittills varit ripga; men de hafva som man säger skog på näsan, hvad kan då vara rättvisare, än att de få ökad, och slättbon min skad stängsel. Priset på skog kommer dessutom med anledning af förändringen; om icke att falla, dock ej att ökas, hvilket är tillräckligt högt redan; ty nog skall det göra åt, att mångtusende unga träd blifva sparade, som nu årligen borthuggas till stör och gärdsel till stängning af öfverflödiga gärdesgårdar. Således bör efter min logik, slättbon alldeles icke vara emot förändringen; ty, låt detta pågå i nägra år, och jag svarar för, att vi få bygga hus af ler och strå, ty huru kan man tänka att framtiden skail få sitt behof af timmer, då ämnena dertill borthnggas till gärdsel. Af ett gärdselträd blir snart timmerstock. Så stora kanaljestreck kan icke göras af illasinnade, enligt den nya författningen, som enligt den gamla, ty nu behöfver blott en sädan, sedan hans kreatur på ett eller annat sätt inkommit på grannens egor, nattetid (utom vintren) nedkasta en stång af dennes gärdesgård, så att den blifver ett qvarter för låg. Kreatursegaren blir derigenom saklös, äfven om han derigenom förstört grannens hela gröda; men efter den nya är egaren skyldig hafva vård om sina kreatur och således ersätta, om de tillfoga skada, hvilke3 kan vara rättare, då egaren (af kreaturen) derför förot gjort sig ersatt; för öfrigt är det väl lsåttare att hafva vård om sina kreatur, dem man kan hafva inne om nätterna i värsta fall, än hafva det om sina gamla gärdesgårdar, att de ej äro ett qvarter för låga, eller kullblåsta, egaren ovetande. Processer om ersättnivgar för tillfogade skador af kreatur blefve mindre hädanefter än hittills. Den nya författningen har härstädes benämdts tvängslag,. Denna benämning är origtig; den gamla förtjenar detta namn, ty enligt den är jag tvingad, att stänga emot min granne hvarhelst han päyrkar, Afven om virke skall tagas ur moluen, men den nya författningen är fullkomligen fri; jag får enligt den stänga eller läta bli. — Lönbränningen. Östgöta Korrespondenten meddelar följande nya bränvinsbeslag : Då hofr-ttskommissarien Åspegren, stadd på undersökningsfärd inom häradet, den 20 dennes, på morgonen, ankom till torpet Backen ä Ullstorps egori Nykils socken, befanns ibhysesmannen Sven Jonsson derstädes åter sysselsatt med lönbränning med en lika beskaffad redskap, som den; hvilken ho3 honom togs i beslag d. 1 d:s, neml. en gammal jerngryta, hatt af trä samt kylare och rör af jernbleck. — Af polisfiskalen i Motzla Ekholm hafva d. 21 d:s följande beslag blifvit verkställda: hos Carl Persson i Sjökamla af Vestra Stenby socken ä en oförseglad afkylningsredskap af koppar, hvilken befanns insatt oti ett kylfat och således iordningsställd för bränvinsbränning; den öfriga redskapen kunde ej anträftas; hos Anders Johan Andersson i Johlstad rusthäll af Winnerstad socken också ä en oförseglad afkylningsredskap af koppar, samt hos Anders Persson i Erjgärdet af vestra Stenby socken likaledes ä en oförseglad kylare af koppar, derjemte befanns i bränneriet tillmäskning. — Den 19 dennes gjorde skrifvaren Almån hos bonden Sven Svensson i Rödjeholm af Tidersrums socken beslag å en 19 kannors panna med hatt och iimkylare af ko; par samt hos torparen Zacharias Keijser i Westerhult på Krutebo egor af samma socken å en 15 kannors panna med hatt cch 2:ne pipor af koppar. — Den 19 d:s gjorde hofrättskommissarien Törnberg hos bonden Anders Peter Nilsson i Skärstad södra boställe af Hvarfs socken beslag å en alldeles sönderbränd panna med kylare och mäskvärmarebläsa af koppar, och samma dag hos bonden Anders. Månsson i Göthala af Styra socken ä en panna om 27 kannor med hatt och kylare af koppar, -hvarmd han utan behörig anmälan utöfvat bränvinsbränning under första hälften af sistl. November månad. Dessutom kommer bonden Anders Peter Petersson i Wreta inom Hellgona socken att tilltalas för oloflig bränvinsbränning, oaktadt det lyckats honom att un danrödja redskapen. — Vid af kronolänsmannen Gustafaon den 19 dennes hos brukaren Jonas Svensson i Bockekulla, Krigsbergs socken, anställd undersökning fanns i bränneriet varm drank samt ngot förbränna, och uti ladugården påhittades, undangömd i hö, en oförseglad bränvinsbränningsredskap, bestäende utaf kylare och mäskvärmareblåsa af jernbleck, s. k. stöfAP Ad hadde af MR TT I ng LI.