Aftonbladet – 3 april 1855, sida 1

oo 0 OB. CHANNING, egar STOCKHOLM, den 3 April. Uti den vigtiga fråga som blifvit väckt af den officiella pressen, angående Sverges och Norges ställning till Europa i d:n pågierde kampen mot Ryssland, emottogo vi redan i går nedanstående insända artikel, för hvilken plats ånyo i dag blifvit begärd, oaktadt insändaren förnummit, att Aftonbladet ej dejar hans uppfattning sf Svenska Tidningens framträdande just nu, och således icke, likasom ins. tyckes föreställa sig, kan antaga att v, Tidn. sine gratia et privilegio kunnat eler vågat blottställa sig genom ett sådant språk n det hon fört i sin lördagsartikel. Trolia hade insändaren äfven kommit på andra kar, derest han före författandet af sin upps läst Pösttidnipgen och ssmmanställt de igge eljest just icke med hvarandra så gär-! deles kärvänliga redaktionernas likstämmighet i denna vitala fråga. Emellertid vilja viicke vägra plats för den insända artikeln, emedan: den i öfrigt innehåller åtskilliga grundade anmärkningar och i sjelfva hufvudsaken utgår från samma önskningar och sympatier som Aftonbladet. Vi få i öfrigt säkert snart tillfäölle att återkomma till detta brinnånde ämne. Den insända uppsatsen lyder: Men finner i Svenska Tidningen för i lördogs en artikel som icke kan underlåta att väcka. ett stort uppseende, särdeles med afsende derå att den stått att läsa i ett blad, som anses våra väl törtroget med ställningar! och förhållanden å högre ort, Den fråga som der afhandlas är för fosterlandet af yttersta vigt. Den rörer nemligen, huruvida Sverges och Norges konung skall låta förmå sig af vestmakterna att förklara krig mot Ryssland. Hvad som först väcker förvåning är, att Sv. Vidn., som så ofta och strängt förebrått andra författare att de i detta hänseende antydt ina önskningar i allmänhet, att Sverge och rge mätte blifva i tillfälle att bidraga till ckandet af Rysslands öfvermakt, nu företager att hålla en direkt,.temligen näsvis förening, rörande hvad H. M:t Konungen i en ik fråga har stt göra eller låta, och föreler högst densamme svårigheten att inför R. St. försvara det beslut han i ett sådant zne kunde komma att fatta, dervid Svenska Tidhingen bland annat yttrar de märkliga ord, alt så vida stormakterna icke inprotokollera Polens återställande såsom deras främsta mål, 2. M:t. icke skulle kunna förebringa Ständerna någon giltig krigsorsak. Vi värdera högt, säger den värda tidningen, friherre Manderströms ypperliga penna, och ännu höge de höga tankar som skulle honom ingifvas, men vi befara att de vid ett sådant tilifälle vicke på ständerria skulle-göra åsyftad verkan!s Man kan icke neka, att detta yttrande förefaller såfande icke blott för utrikesministern hr friherre Stjerneld, som väl egentligen vid ett dylikt tillfälle vore skyldig att föra pennan, men gom nuchelt och hållet underordnas sin kabinettssekreterare, utan äfven emot H. M:t Konungen, som hotas med en dekonfityr inför Rikets Ständer för den händelse att han skulle våga underlåta följa Svenska Tidningens fingervisning. I sanning detta är ewt alltför högt språk från en organ för ett inom landet så ytterst fåtaligt, så litet ensedt och ännu mindre fruktadt parti. Men hvad som ännu mer förvånar, är Sv. Tidningens teckning af Sverges föriventa oförmåga att göra krig, hvartill vi, efter hennes belt kategoriska förklaranden, skulle sakna nästan alla resurser. Vårt krigsväsende skulle nemligen befinna sig mutan generalstab, titan stross, utän fältläkare, utan tillräcklig sjukvård, sutan armeorganisation för kriget, utan ordnad beväring, utan tillräcklig artilleriutristning, utan kommissariat, utan tillräckligt bsfäl,, d. v. s, utan snart sagdt allt hvad som erfordras för kriget. Icke ens soldater och vapen äro undantagna. Vi föreställa oss just hvad Journal de S:t Petersbourg skall komma att fröjda sina ryska läsare med denna vackra målning och dessa bevis uppå den förut i Sv. Tidningen af en insändare framkastade förmodan, att allt hvad Sverge hade att vinna på ett krig vore ett kok stryk! Och det är en Svensk Tidning, som i. närvarande kritiska ögonblick yttrar dnåsot. dylikt och framkastar såsom ens en möjlighet, att en upplyst öch fosterlandskär konung skulle utan betänkande blottställa sitt 2522 STENEN