Aftonbladet – 2 april 1855, sida 2

tion till en minnespenning öfver denne utmärkte akademiske lärare, hvilken på sin tid snart sagdt ensam upprätthöll de juridiska studierna vid våra universiteter, och hvars plats såsom lärare i denna vetenskapsgren sedermera icke torde kunnat fyllas. Vi hålla de i det allmänna kända och ansedda personer, som undertecknat uppmaningen, räkning för det offentliga erkännande de på detta sätt vilja egna minnet af en man, som möjligen eljest snart nog glömmes, emedan han genom ganska få tryckta juridiska skrifter gjort sig känd utom Järosalen. Sällan får dock en lärare ett tillförlitligare och säkrare omdöme af någon än af sina lärjungar, helst då de vid mognare år vinna erfarenhet och insigt att rätt uppskatta hans värde. Vi betvifla således icke att den ifrågavarande adressen skall finna talrika sympatier och tillönska densåmma uppriktigt all den framgång den förtjenar. Den lyder: Tacksamma lärjungar af framlidne juris professorn vid Lunds universitet, riddaren af kgl. nordstjerneorden dektor Johan Holmbergsson, hafva öfverenskommit att, säsom en gärd -åt en vördad lärares minne, läta öfver honom slå en :medalj, med hans bröstbild på ena sidan samt någon lämplig inskrift :på den andra. Få universitetslärare torde hafva haft den lyckan som professor Holmbergsson, att ingifva sina lärjungar icke blott vördnad för sin person och aktning för sina kunskaper och sin skarpsinnighet, utan ock denna kärlek för vetande och vetenskap, som frambringar ett sjelfverksamt studium, hvars medel icke ensamt är lexan och ändamål icke ensamt examen, som således ej heller slutar med den sednare utan, bredvid praktiken, fortfar hela lefnaden igenom. Det var efter detta sätt att idka det juridiskå stadiet, ått tänka öfver lagarne; deras grund och inflytaude på samhället och individerna, med ett ord efter denna sjelfstundiga kunskap, somGubbens — så kallade vi honom allmänt — bedönide sina lärjongar, och det var efter måttet af deras anlag och förmåga i detta hänseende, som han, olik så många af rutidens examinatorer, bestämde sitt vitsord. Mer än ett fjerdedels sekel är förflutet sedan vi underteeksade Jemnade -Folmbergssons skola. Vi bibehålla doek ännu lika lifigt, som vore det i går, hågkomsten af det stora intresse, den verkliga. glädje, som hans uaderhällande och lärorika föreläsningar, bäde de oftentliga och de enskilda; förskaffade oss, den välvilliga öpptäöntran Han, med all sinstränghet, städse skänkte åt den uppmärksamme, flitige ochvettgirige ynglingen, och den oafvisliga rättskänsla, som var hufvaddraget i hans karakter. Öfvertygade, att alla professor Holmbergssons lärjangar dela detta värt omdöme öfver den bortgångne älskade läraren, väga vi härmedelst inbjuda en hvar af dessa och äfven andra, som baft tillfälle erfara hval deone man gällde säsom-på sin tid -länge den ende upprätthållaren af de juridiskåstudierna vid landets universiteter, att, för präglardet af em minnespenning öfver honom, teckna sina bidrag. J, Falkman, O. B. Kindgren, J. G. Levin, kammarråd, R.N. O. -häradshöfding, häradshöfding. J. N. Söllscher, J.S. Jacobsson. t. f. advokatfiskåli armens ewilnotarie vid Stockpensionskassa. holms rädhäsrätt. John Roy, LIL. Billström, W. F. Dälman, häradshöfding. rådman. kanslist ik. justitierevisionsexpedition. Listor finnas att tillgå i hrr Fritzes, Brudins, Bonniers och Samson Wallins boklådor. Minsta teckningen lärer vara bestämd till 3 rdr bko och hstorna skola vara insända innan den 1 nästk. Juni, hvarefter subskribenterna sammankallas, för att besluta åt Hvilken person preglingen af medaljen bör anförtros, äfvensom angäende inskriften derå. BR RE EEE. ad