Aftonbladet – 2 april 1855, sida 2

Villeneuve. halfhögt. med en djup suck... Något förfärligt slag måste hafva träffat henne... Vi få ej plåga henne längre... sednare, när hon samlat sina tankar, skola vi hoppas att hon kan besvara våra frågor. Förlåt, min frus, inföll abbedissan, jag tycker tvärtom att man just bör begagna hennes sinnesförvirring . ... Hör på, mitt barn, fortsatte hon vänd till Therese, ni rhåste väl åtminstone veta hvera som räddat er ur dessa bofvars våld. Jag minns ej, svarade den unga flickan med synbar ansträngning. Se så, tänk efter . . . bjud till .. . skulle det händelsevis vara en qvinna? Ja, jag tror det var en qvinna. .. Som var ung och vacker, icke sannt ? ut-. ropade generalförpaktaren ofrivilligt. )Hon var elegant, glad, till och med yr? .:. Nej, hon var fattigt klädd och syntös känna dem: gedan lång tid tillbaka. Men hon var god, hon tvistade med dem ock förde mig derifrån.v Nu visste den tjocke financieren ej längre hvad han skulle tro. Det är således denna qvinna, fortsatte abbedissan, som, sedan hon befriat er, fört er hit? I Nej ... inte samma... det var en annan ... en gammal... Hon lät mig stiga upp i en ful hyrvagn... och så snart jag stigit ur här på gården, körde hon fort sin! väg. Det osammanhängande i den unga flickans beskrifning, de skenbara molsigelsrna och den dystra ton hvårmed hon talade bevisade tydligt att det arma barnets förstånd ej var fullkomligt redigt. En djup bestörtning målade sig i denförtviflade modrens ansigte; hon kastade en bedjande blick på de öfrige, likiom för att förmå dem bestrida hennes fruk