Aftonbladet – 31 mars 1855, sida 2

och ilade emot henne, har ni några nyheter irån min dotter? Ty värr, nej! men jag hoppas snart... Men min Gud! Hvar kan denna Sylvia vara?... Hvar är denna qvinna som lofvat återskänka mig min dotter! frågade fru de Villeneuve och vred förtviflad sina händer. Huru, min vän! har ni verkligen räknat på en sådan der varelzes ord? återtog abbedissan med ett medlidsamt småleende; hvad mig beträffar lät jag ej ett ögonblick bedåra mig af henne. Hon hörde till den klassen fruntimmer, hvilken ; erna smyger sig in bland förnäma verlden och med oförskämdhet söker imponera på den. Den här ville göra sig vigtig genom att lofva underverk! Huru skulle bon kvnna veta hvar Therese finns? Hon har skamfullt ljugit för er, min fru, och jag kan heligt försäkra det hon ej mera skall falla oss besvärlig. Men med hvilken ton ni säger detta? Er röst förråder nästan att ni vet hvar hon är! Ja, jag vet det! hon äri fängelse, på For. PEveque. Abbedissan skrattade hånande. I fängelse! Sylvia! utropade den tjocke financiern; och hvarför?... hvad har hon gjort?... Hvad bar hon gjort?... upprepade fru de Merignac skarpt; har hon ej vågat komma hit t:1l fru de Villeneuve och tillställa en afskyvärd skandal?... Har hon ej haft den djerfheten att förolämpa mig?... jag, abbedissan i ett kungligt kloster! Huru skulle det så om man ej satte en gräns för dessa fallna qvinnors skamfullhet?... I går då jag lemnade er, for jag direkte till vår konungs tant, jag bad denna ädla prinsessa om ett lettrede-cachet, hvilket genast beviljades mig. I natt hadansösen utan minsta buller blifvit arresterad och förd till For, PEveque, der hon