Aftonbladet – 31 mars 1855, sida 2

Det är således för min dotter, ni trotsat alla dessa faror, ädelmodige yngling! utropade fru de Villeneuve, hänför: af erkänsla; det är för henne ni erhållit detta sår, bvarat ni ännu lider! Ni har redan räddat herr de Villeneuves och mitt lif ... huru otacksam har jag ej varit derför! ... Med fega föroläm:nngar har jag belönat eder högsinnade sjelfuppoffring . .. af lumpen ärelystnad har jag krossat ert ädla bjerta .. . Philip, förlåt mig tills Theråses ömhet tvingar er glömma hennes mors sjelfviska handl ngssätt... O, min Gud! återskänk mig mitt barn, så att hon må försona hvad jag brutit! Och denne äd Imodige unge man, hvilken bistått er i edra modiga efterforskningar, lofva mig at snart presentera honom för 038... lofva mig det Philip, så att vi för honom sjelf må kunna utrycka vår varma tacksamhet... Men allt hvad ni berättat lemnar oss ej den ringaste upplysning om vår olyckliga Thereses öde... Himmel! hvad skola vi göra?... En röst inom mig förbjuder att företaga några efterfo skningar innan vi återsett den un:a qvinnan, som sjelfmant blandat sig i denna sorgliga händelse och om gifvit oss så heliga löften... Nej, nej, hon har bedragit oss! hon återkommer ej!... Ni ser det herr de Villeneuve, denna Sylvia återkommer ej! Min frun, svarade generalförpaktaren tvekande, jag har sändt tre eller fyra bad till henne, men hennes betjenter svara alltjemt att hon är ute. Kanske..., Tst! FPörl... afbrö fru de Villeneuve, lyssaande. En vagn körde in på gården, O, det måste vara hon! Dörren öppnades. Abbedissan i Val-deGrace int:ädde. Ack, fru abbedissal, utropade värdinnan