utan att hvarken se eller hörä hvad som föregår or kring honom. Hans administrativa egenskaper är utan all betydenhet och i detta afseende stär han ti och tried under marskalken S:t Arnaud, hvilken ick blott i spetsen för orientaliska armen utan äfven så som krigsminister i Paris var ett verkligt mönster ö vårdslöshet och oreda. Marskalken Vaillant har å! skilligt att berätta derom. ÖCauroberts ofta upprepad ord: .sman kan icke göra allt på en gäng, komme honom slutligen att icke uträtta något, Kva mi man veta att göra allt på en ng, men et ch trö yu okufligt emot Canroberts litet omtu.. ande och trög: sInatur. 2 oc Bosquet eger allas aktning; han är tapper bländar liksom sin medbroder genom sitt uppträdande, men hans blick är vidsträcktare, hans själ mera praktisk och ordnande. Ingen kan bättre än han draga sig ur en svår ställning. Honom tillkommer äran af Idägen vid Alma. Det var han som i rätta ögonblicket bragte oordning i ryssarnes venstra flygel. Vid Inkerman var det äter han, som räddade den allicsj:rade armen och för andra gängen engelsmännen. Men såsom en klok man, hvilken vet att skona sin framtid, blottställer han sig aldrig. Han frågar er om er mening, ehuru hans egen skulle för er vara bestämmande; han ätager sig icke ansvaret för något och handlarlikväl blott efter sina egna åsigter. Hans beteende är utmärkt af den största grannlagenhet. Han är för öfrigt en kunnig officer, har läst mänga militäriska arbeten och känner krigskonsten i botten. Han hyser deltagande för sin vapenbroder och beklagar hans brister, men endast inom de mest förtroliga kretsar. Huru ofta sägo vi ej på hans läppar eit bittert löje öfver de mänga fel, som begåtts vid denna expedition; men aldrig tog han till ordet, aldrig gjorce han en anmärkning. Kejsaren högaktar honom, men älskar honom icke. General Forey är endast soldat och verkställer icke ens alltid de hefällningar som han mottager. Vid Alma vägrade han att skicka i elden en af sina reservbrigader i ett: ögonblick, då denna brigads meilankomst måste afgöra dagens öde. Endast med myc -Å ket besvär förmädde generalstaben honom att afsända -Å denna brigad för att understödja tredje divisionen vid intagandet af byn Alma, hvilken hårdnackadt försvarades af ryska skarpskyttarne. Den innerligaste vänÅ skap fäster honom vid general Canrobert, och bådas generalerna ingifva hvarandra ömsesidigt förtroende. Den 25 Okt. på morgonen hade vära batterie:s eld just upphört, då vi hörde en kanonad österut. Lägret hade icke väntat ett sådant uppvaknande. Inom ett ögonblick var manskapet på benen, alla försighetsmått voro på förhand vidtagna, och general Bosquets observationskär ilade under vapen. Franska generalstaben företog en rekognoscering österut och stötte snart på den britiska, som sprängde fram i galopp för att erfara hvad som tilldragit sig ofvan Balaklava, på sluttningen af de kullar, hvilka åt detta håll begränsade de allierades operationsterräng. Det var ett af ryssarne klokt beräknadt och ännu bättrs utfördt anfall mot nägra oroande redutter, som geneI ral Raglan låtit uppföra på denna sida. Vid generalernas ankomst var stridens första afdelning redan slutad. Ryssarne, 22,000 man starka under general Liprandi, hade stormat de fyra turkisk-britiska redutteroa, den ena efter den andra, samt uppställt siz på vägen från Balaklava till lägret. Denna öfverrumpling lyckades förträffligt, och hade Liprandihaft större styrka, skulle han bragt vår arimö i det betänkligaste läge. Men lyckligtvis var hans kåricke fulltalig och hans plan var blott att blokera oss frön denna sidan, liksom vi redan voro det på den andra af garnisonen och ryska armen vid Tschernaja. Generalerna Canrobert och Raglan läto Vincennesjägare och högländare angripa ryska förposterna. Tyå redutter återtogos af vära soldater med bajonetten, och från Kadikois höjder, der vi stodo, applåderade vi ät vära soldaters framgång, då en olycklig tilldragelse försatte oss sjelfva i den högsta bestörtning. Vid sitt återtåg förde ryssarne med sig kanonerna i de två första redutterna, och generallöjtnanten grefve Lucan sprängde fram i full karrier, för att härom underrätta britiska generalen. Utan att närmare undersöka fiendens och vär ställning lät lorl Raglan befalla grefve Lucan att med lätta rytteriet störta sig på de återtägande ryssarne och om möjligt vore återtaga de engelska kanoner som de bemäkltigat sig. Grefve Lucan lät ord för ord denna ordre upprepas för sig och begaf sig derefter till lord Cardigan, sora i spetsen för sin brigad höll besatt slätten framför Tschorgum. Mellan båda officerarne kom det till en förklaring, som varade ungefär 7 å 8 minuter, och med en blandning af häpnad och fasa sågo vi derpå engelska kavalleriet, snabbt som blixten, störta sig midt ibland de fientliga massorna. Det bröt igenom ryssarne och syntes åter bakom dessas sista sqvadroner, icke utan att hafva lemnat efter sig många tappra ryttare. Men i detta ögonblick fana det sig omringadt på alla sidor och nästan inom handgevärshåll utsatt för en gevärsoch kartescheld, hvilken nedmejade dess leder liksom skördemannen det mogna hvetefältet. Bosquet sprängde fram till öfverbefälhafvarne för att utbedja sig ordres till anfall eller åtminstone att skynda till den tappra ryttarskarans understöd. General Canrobert svarade att det vora för sent och utan nytta. Lord Raglan rörde sig icke; med skenbar likgiltighet var han vittne till sitt lätia rytteris tillintetgörelse — den omedelbara och nödata ul CM UClaj UL PÅ OVR TVITTBBS Ve mm Vv vändiga följden af hans olycksaliga order. En kall d rysning öfverfor de bataljoners leder som bevittnade denna förfärliga scen, och vi trodde att de, icke läne sre herrar öfver sig sjelfva, skulle framrycka utan ber rder. Men generalernas hällning öfvertygade dem de senast, att de måste med undergifvenhet bära den de förlust som ryssarne tillfogat oss. Af hela brigaden så ågo vi snart en trupp på 70 till 80 man komma tillri vaka jemte en mängd hästar, hvilka utan ryttare r, sprungo bakom och bredvid dem. Hade ett anfall ve skett för att understödja eller hämnas britiska kavalut eriet, så tvifla vi icke på att det lyckats. Ryssarne är kulle icke hållit stånd mot våra soldaters brinnande tridslystnad, hvilken på de höjder, der de qvarhöilos m M generalerna tills olyckan var fullbordad, stegrades ill raseri. Liprandis kår hade ovilkorligen blifvit d illbakastad bakom Tschernajafloden och vi skulle icke plifvit belägrade af denna division, som bibehöll två ? f de eröfrade redutterna och orode oss med ouppar vörliga skärmytslingar. Men brist på beslutsamhet ? ulländade hvad som total brist på förutseende börul at. Man hade ej förstått att genom klokt beräkna. le försvarsarbeten förhindra Liprandis anfall, och nu j? örstod man ej att kasta det tillbaka genom ett af sal lessa djerfva beslut, hvilka äro krigets hemlighet och ä hvilka den fulländade fältherren igenkännes. för Sedan den 26 Okt. aftog vär eld smäningom, föl Jess ringa verkan på fästningsverken blef allt tydliE are och otäligheten började på ett betänkligt sätt ö inna insteg hos soldaterna. Våra förluster sedan pe xpeditionens början voro ganska ansenliga, och sjukomar grepo dagligen mera omkring sig. Man måte komma till ett slut, så lydde lösen inom alla de ?9! ranska divisionerna. Armån var icke mindra -belä! rad än fästningen, och ett längre dröjsmäl. kunde 1 itta dess öde på spel. Dessutom erforo vi att fienen dagligen erhöll nya förstärkningar och sägo det gonblick nalkas, då vi på alla sidor skulle öfverväligas af öfverlägsna stridskrafter. Först var fråga om st till den 2 Nov. utsätta dagen för stormningen, I jen af åtskilliga anledningar, som voro främmande 1 ir krigsplanen, bestämdes slutligen att företaga stormingen den 5 Nov., i hvad tillstånd de i fästningserken gjorda brescher än måtte befinna sig. Elden rifor å ömse sidor med omvexlande framgång till imnde dag. Ryssarne gjorde täta utfall, hvilka I inligen tilibakasiogos. De förlorade mycket folk, )ker h från löpgrafvarne kunde vi med kikare iakttaga kan ra bombers förstörande verkan i sjelfva staden. och upphörligen sägs derinne nägot ställe brinna och doc gornas ätersken mot himlens svarta och molnbeckta bakgrund erbjöd nattetid åt inobillningskraften t egendomligt skådespel. Vi öfvergå här haläorin