STOCKEOLM, den 28 Mars. Svenska Tidningen kan omöjligen släppa sin favoritid, att hr statsrådet Gripenstedt, som lärer uppgjort den proposition i skatteförenklingsfrågan, hvilken vid 1851 års riksdag af regeringen hos ständerna framställdes, varit den som har den hufvudsakligaste förtjensten af det framsteg i vårt beskattningsoch uppbördsväsende, som vunnits genom den af rikets ständer vid sednaste riksdag i denna del beslutade reform, och Sv. Tidn. kan icke förlåta oss, att vi äro nog otacksamma att icke vilja medgifva detta påstående. Ett sådant medgifvande å vår sida skulle likväl innebära en alltför stor glömska af allt hvad som i denna sak både förut och efterät passerat. Ty, om vi gå tillbaka, så är det utan tvifvel i främsta rummet de af K. M.t år 1846 förordnade, komiterade, hrr Sandströmer, Stuart, Falkman, Fredin och Gasslander, som tagit det kraftiga initiativet i denna fråga, hvilket i sig innebar, den oundvikliga nödvändigheten att bringa den till en snar lösning. Det är från denna komites betänkande och den klara utredning det lemnar af denna sak, som hr Gripenstedt hemtat alla materialier till sin proposition, hvartill visst icke erfordrats någon större hvarken arbetsförmåga eller statsmannainsigt, än som kan belöpa sig ungefär på en kammarskrifvare i kammarkollegium med vanligt tjenstemannaomdöme. Dermed är således icke något särdeles att skryta. Beträffande deremot de i hr Gripenstedts förslag påfunna afvikelser från komiterades och ett par reservanters, så äro dessa samt och synnerligen uppenbara försämringar, och vår öfvertygelse är, att om regeringen hvarken vid 1851 eller 1854 årens riksdagar framkommit med något förslag utan hållit sig passiv, så hade vi, med den fysionomi förra riksdagen egde, troligen vunnit en långt fullständigare reform än som nu lyckades att genomdrifva. Opinionen i denna fråga inom landet var nemligen så fast och enbällig, att den säkert, liksom tullfrågan, gått framåt, i trots af regeringens motstånd. De koncessioner, som å Ständernas sida nu gjordes, att nemligen, i stället för att till penningar förvandla alla persedlar, som icke förklarades för hufvudräntor, låta en del af dessa ingå i andra persedlar, hade säkert uteblifvit, såvida icke regeringen proponerat denna absurditet. Men ehuru vi villigt erkänna, att herr Gripenstedt icke är upphofsman till det sistnämde vanskapliga förslaget, utan att det har att tacka herr friherre Palmstjerna för sin tillvaro, så erinra -:vi likväl att hr Gripenstedts förslag bibehöll 12 hufvudräntor, d. v. 8. utaf de af RB. St. derifrån uteslutna icke blott dagsverksränten; som likväl utgör omkring 480,000 rdr årligen eller nära en femtede! (20 procent) af hela persedelskatten, utan äfven kol, ved, strömming och lax, beräknade till ett belopp.af 185,000-rdr, eller omkring Y,,:del, hvaremot den genom hr Gripenstedt föreslagna förenklingen icke gick ut på mer än att till penningar förvandla de. s. k. småpersedlarne, hvilka icke heller tillförene utgjordes i natura och hvarå markegångsprisen merendels voro stående år efter år, och i värde uppgående till endast 144;000 rår, eller till icke fullt 3 proc. af grundräntan. Det vill ungefär säga att herr Gripenstedts statsmannaplan, reducerade sig i detta hänseende egentligen dertill, att befria häradsskrifvarne från det myckna besväret vid debiteringen af de många småpersedlarne, men utan någon fördel i öfrigt för de skattdragande. Vi fråga således: när nu Ständerna beslutat en reduktion af nära 28 proc. af grundräntorna och regeringen föreslagit en sådan till icke fullt 5 proc., kan man då utan den blindaste partiskhet påstå, att det varit den sednares förslag som blifvit af R. St. antaget? Vidkommande de två andra punkterna 1 hr Gripenstedts förslag, hvilka af Rikets Ständer vid 1851 års riksdag biföllos, eller om ett förändradt sätt för hemmansräntornas utgörande, och förändrade grunder för markegångens bestämmandep, så äro de långt ifrån satt i någon enda punkt hafva varit hr Gripenstedts eller den nuvarande regeringens påfund. De inneburo endast ett förnyande af K. M:ts från ofvanbemälde komiterades förslao härledda proposition vid 1848 års riks8, huru äfven den, i hvad den afvek från rs vitera des hemställanden, långt ifrån inneom? tri en för. bättring. . s PT, jr således ursäkta, att vi i denna vå 2 icke kunna tillerkänna hennes protegå br Gripenstedt någon statsmanna-förtjenst, utan lärer han få åtnöja sig med priset för de stora förtjenster han i öfrigt under. sin törnbeströdda statsrådsbana inlagt; och hvilka, hura de ännu äro undangömda för verldens 5 on, likväl möjligen komma att i en framtid uppenbara varda och då opartiskt erkännas, — D. M. Könuogen och Drottningen hade i går till middag 3 Rosendal inbjudit H. M, Enkedrottningen samt den, öfriga kungliga familjen.