Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 1

PARIS EATAEOMBER ). Af ELIE BERTHET. Vu. DANSÖSENS SALONG. Sylvia Florival, eller Jeanneton Pougeard, som Thåreses befriarinna egentligen hette, var uti en dödlig förlägenhet. Det hade varit grymt att lemna fröken de Villeneuve ensam i detta ögonblick, men vi förstå äfven dansösens tvekan att föra generalförpaktarens dotter hem till sig. Oaktadt det lättsinniga och yppiga lif Sylvia förde, hade hon bibehållit denna själens finkänslighet som tyvärr så sällan träffas hos fallna qvinnor. Vi känna nu hennes historia; uppfostrad uti brott och elände, redan som barn såld af sin egen fader åt kringstrykande lindansare, hade hon fört dessa gatartisters äfventyrliga lif ända till den dag, då hennes utomordentliga behag och hennes verkliga talent förskaffade henne engagement vid operan. Det skulle hafva varit ett underverk om denna unga flicka, ensam i verlden, prydd af en ovanlig skönhet, utan att fläckas skulle hafva genomgått denna sedeslösa skola, isynnerhet uti detta, det moraliska förderfvets tidehvarf. Men oaktadt den mask af lättsinnighet hvarmed hon vanligtvis betäckte sig, kände hon en djup vördnad för de qvinnor, hvilka, lyckligare än bon, hade rättighet till verldens aktning och beundran. Lifvad af denna känsla, fruktade hon äfven nu att genom något närmare förhållande vanhelga det oskyldiga barn, som omständigheterna lemnat i hennes vård. Min frökem; sad hon med rörelse, sansa er, fatta mod; säkert har den afskyvärda käringen ljugit. Jag känner henne, jag vet huru elak hon är... Hon har sammansatt denna nedårighet för att hämnas på er och mig... Ni måste söka glömma hennes ord, och framför allt aldrig yppa dem för någon; ) Be A. B. n:o 30—41, 43, 44, 46, 47, 49—59, 62—066, 68, 71 oeh 72,