Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 1

en vagn i ordning att föra er hems. Emellertid befall öfver allt, som om det tillhörde erlI d Denna rörande godhet syntes draga Therese ur hennes apati. Förlåt mig, mamsell, förlåt mig, min ädla välgörarinna ! utropade hon badande i tårar. Ni måste anse mig mycket otacksam . .. Hittills har jag Kvarken egt nog kraft eller nog själsnärvaro att tacka er för den omätliga tjenst ni gjort mig... Jag känner!itke ert namn, icke er ställning i samhället; .men: det skulle vära en ljuf tröst för mig att bevisa den gränslösa erkänsla jag känner för er höga sjelfuppöffring . .. Glöm -ej att ni hädanefter eger i mig en vän, som åldrig skall svika er så länge Gud befaller henne -lefva och lida! Sylvia var lifligt rörd, men hon svarade med fasthet : Behåll er vänskap, fröken de Villeneuve, den är för dyrbar att en varelse sådan som jag skulle våga emottaga den. Vi böra aldrig återse hvarandra, och framför allt böra vi begge söka glömma denna olyckliga afton... Jag förtjenar ingen tacksamhet ... ödet hade med starka band bundit mig vid edra förföljare... det var min pligt att rädda er undan deras våldsamheter... Och nu, min fröken, tillåt mig ännu en gång: påminna er, att ni lofvat icke förråda dessa brottslingar, hvilka missbrukat sin makt öfver er... och säkert skall ni ej heller vägra mig att iakttaga tystnad öfver ert befrielsesätt... Jag önskar denna hemlighet för mig, som skulle nödgas rodna omnhågon : erfor den, och för er egen skull, ty ni har det största intresse af att dölja dessa obehagliga händelser för verlden. Utan att låtsa bemärka att Therese öppnade sina armar, kysste Sylvia ödmjukt hennes hand och ilade bort. Men ett dylikt. intryck kunde ej vara af lång varaktighet hos dansösen. Knappt bade hon gått öfver gården och inträdt uti förstugan som ledde till hennes rum, förrän de sorg