Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 1

igen efter den, for igenom en lång portgång och stannade framför en elegant paviljong. Betjenter med facklor i händerna skyndade fram för att emottaga sin unga herrskarinna, men ett tecken af Sylvia hejdade dem, och vane vid hemligbeter, drogo de sig stillar tigande tillbaka. Endast en gammal kammarjungfri stannade qvar, och med mera frihet än som vanligtvis är en tjenarinna tillåten bör:ade hon: Nå, Gud ske lof att mamsell är här! Huru kan man vara så länge borta! Komma hem midt i natten! Jag bar varit i en förtviflad oro och läst femtio Pater och lika många Ave för er skulll.. . Det är bra, det är bra, Maärguerite, afbröt Sylvia i det hon oaktadt mörkret med sylfidisk lätthet hoppade ur vagnen, allt det der får ni tala om sedan. Säg mig nu, är det lilla rum er nigce Gothon bebor, när hon kommer till Paris och helsar på er, i ordning? Ja Gud bevars, mamsell;. det är det visst, ty jag väntar flickan och modren till staden i morgon eller i öfvermorgon. Må den heliga jungfrun beskydda dem begge två! Godt? ni skall gifva rummet åt det unga fruntimret, som siter qvar i vagnen, och noga vaka öfver att ingeuting fattas henne.x Ett fruntimmer? Herre Gud! hvem är det nu fråga om? Ja, kära mamsell, jag är visst tvungen att tjena för att inte svälta ihjäl. och nog ofta får jag blunda för att icke se både det ena och det andra ..s; men det säger jag, att jag vill icke längre stå här som -en ärlig menniska, om jag släpper in hvilken qvinnsperson som helst, i -min lilla Gothons ; rum, en hederlig flicka, som har blifvit rosenjungfru i sin byl i . ,Tyst, Marguerite! ni är något för mycket frispråkig, jag tycker ej om sådant .der, Men Marguerite hade en. gång för alla sina privilegier, och,-Hötelserkunde ieke lugna henne, : Men .oaktädt gummans, skenbart stränga åsigter förstod hon mycket väl att rätta sig efter allt som lände. till hennes!