Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 1

ja, tro mig, det är bäst attiakttaga den strängaste tystnad öfver denna osanning... Men ni har ej sagt mig, min fröken, hvarthän ni önskar blifva förd, fortsatte .hon. Vill ni fara till: Val-de-Gråce, hvarest abbåedissan utan tvifvel skall emottaga ier med förtjusning, eller önskar ni blifva förd till hötel de Villeneuve ?p Jag . .. jag vet ej... Mitt hufvud, mitt hufvud . . . af nåd, mamsell, bevilja mig några timmars gästfrihet hos er. Huru gerna skulle jag ej göra det,, återtog Sylvia förvirrad, men er närvaro hos mig vore ej. .. Hvad fruktar ni? Hur anspråkslös er boning än må vara, måste den ju vara ett pa-. lats mot det hus hvaruti jag tillbragt fjorton dagar! Då Therese yttrade detta, tänkte hon endast på sin kamrats enkla drägt; i sin sinnesförvirring hade hon ej bemirkt att hon satt i en lysande vagn, bevakad af lifvreklädda betjenter; utomdess förstod financierens dotter knappt, hvarför ej hela verlden åkte i vagn förspänd med sex hästar. Denna anmärkning framlockade ett leende på dansösens läppar. Nå väll sade hon, som ni vill då. Jag skall ordna allt på bästa sätt. Men, min frökenx, fortsatte bon och nedslog rodnande sina vackra ögon, ,kom väl ihåg längre fram, då lycka och frid återvändt i er själ, att jag endast gaf efter för er egen önskan, då jag förde er till mig:n Hon ropade en af betjenterna och gaf honom några befallningar. Vagnen sattes åter i rörelse med: en fördubblad hastighet: Under Hela vägen slösade dansösen de ömmaste omsorger på den arma Theråse, men den unga fickan var känslolös för allt; med hufvudet lutadt mot ena vagnshörnet satt hon försänkt i en slags dvala. Klockan var nära ett på morgonen då de uppnådde Chause dAntins vid denna tid föga besökta qvarter. Vagnen vek af in ien. stor inkörsport; hvars dubbla dörrar slogos