Aftonbladet – 27 mars 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 27 Mars. . . Utrikes Korrespondens-artikel. (Frän Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 17 Mars. I mitt sista bref af den 8 Mars har jag tas lat om det mäktiga inflytande som den aflidne ryske czaren utöfvade på den :preussiska politiken. Detta inflytande, yttrade jag, var till en del upphördt, och om förändringen, som är en följd af detta oväntade dödsfall, icke på en gång gör sig märkbar, måste dock den frihetsfläkt, som far öfver verlden på den elektriska trådens vingar med bud skapet om czarens död, förreller sednare utöfva sin helsosamma inflytelse äfven på Preussen. Utan tvifvel har situationen icke kunnat omedelbart förändra sig.. Den döende monarkens ord: säg Fritz-att han alltid må förblifva densamma mot Ryssland och icke förgäta pappas ord,, hafva funnitalltför mycket genljud vid det preussiska hofvet. Apropos dessa ord, så har man varit myc ket förvånad öfver ätt se demåtergifna i den preussiska -statstidningen. Man har i detta afseende berättat att konungens sekreterare br Niebuhr i egen person inställt sig på dencoffciella tidningens byrå, i det ögonblick tidningen skulle läggas under prössen, för att i kraft af en hög befallning begära införande af de ofvannämda historiska orden. Ministeren kunde följaktligen icke träda emellan. Jag behöfver ej säga er att detta politiska testamente af Nikolaus I-till Preussens konung, vigtigare i några fall, och i hvad som rörer oss, än sjelfva Peter den Stores testamente, har frambragt ett djupt intryck. Landet har ej lust att taga emot detta politiska arf uten rättigheten att göra inventering... . För att återkomma till den politiska ställs ningen, så är det ryska partiets inflytande, under något förändrade förhållanden, icke mindre mäktigt och farligt än förut. Kejsar Nikolaus I älskade att framställa sig såsom Tysklands skyddsherre. I talrika .depescher har grefve Nesselrode framhållit de tjenster som Ryssland skulle hafva gjort Tyskland genom att upprätthålla sambandet mellan för bundets olikartade medlemmar. Denna hålls ning af högste beskyddare, som icke misshagade de af czarens imponerande väsende hänförda tyska hofven, kunde icke längre passa för den unge kejsaren. I detta ögonblick söker man i Petersburg ersätta denna brist i erfarenhet och auktoritet genom, att hvad Tyskland angår, gifva sig min af att låta sig beskyddasqa Man anropar hofvens stöd, man begär deras råd, och märk väl att dessa råd, suftlerade af ryska emissarier i Tyskland, äro i första rummet utgångna från S:t Petersburg. Det är tillräckligt ätt Re denna taktik, för att ådagalägga finiligheten och faran. Icke desto mindre har det ryska partiet ej fullt hemtat sig från sin bestörtning. Det känner sig i sjelfva verket ett hujvud kortare. Det vet ganska väl att Nikolaus var fruktad lika mycket om ej mer än han var omtyckt. En diplomat fällde i ett samtal om en tysk furste, med afseende på ryska czarens död, detta yttrande: Han känner sig bestört men lugnadp. I verkningarne på Tyskland af kejsarens död måste man följaktligen åtskilja hvad som föregår i detta ögonblick och hvad som tillhör den närmare elerfjermare framtiden. Sakernag närvarande ställning är beklagansvärd. Första följden af czarens bortgång för Preusgsen har varit att. undanskjuta fördraget, för hvilket -utsigterna, i trots af allt hvad man derom får höra från Paris, ännu alltjemt äro ytterligt klena, så vidt det finnes några alls. Det faller af sig sjelf att man ej får taga för kontant Preussens anbud att underteckna protokollet af den 28 Decembe-, emedan detta