Aftonbladet – 27 mars 1855, sida 1

hade megäran, tack vare en kraftansträngning, lyckats resa sig upp; hon rusade fram till Therese och fattade hennes kläder. sJag låter er icke härifrån I utropade hon; förr skall ni hugga händerna af mig än jag släpper mitt tag! Om Mådard komme tillbaka skulle han döda mig till straff ! Var stilla Martha, återtog Sylvia i det hon lösgjorde Therese, ni kommer nog alltid öfverens med er son...J ären hvarandra begge värdiga. ... Hindra icke längre fröken de Villeneuve; hon hvarken vill eller kan stanna längre på ett ställe der hon blifvit så grymt behandslad. Och det är du, förräderska, som spelar mig ett så gement spratt! ropade käringen. Hon utfor i de förfärligaste skymford emot sin guddotter. Therese gjorde en rörelse af afsky som icke undgick dansösen. Hör icke på henne,, bad hon ödmjukt; de ord hvilka utgå ur en dylik mun böra icke höras af edra kyska öron.n Dessa ord vände ånyo den gamla Marthas vrede mot Therese. Gå, gå! skynda er! utropade hon med ett hatfullt småleende; må hon gå eller stanna qvar, den der rika, stolta fröken, så är hon i alla fall min sons hustru... jaha, hans hustru, fastän hvarken prest eler notarie varit med på brölloppet! Sylvia studsade bleknande tillbaka, Therese ryste, men hon hade endast en obestämd aning om hvad Martha menade. Jag är en obetydlig ung flicka; svarade bon med ädel värdighet; som sedan fjorton dagar varit utsatt för dessa elaka menniskors brottsliga företag, men ett räddande medel återstår mig alltid ..vätt dö .:.jag var bes redd derpå.