Aftonbladet – 24 mars 1855, sida 3

smutsiga -husgerådssaker. Gumman satte lampan ifrån sig på ett bord, hvars ena ben för längesedan försvunnit, och som nu för balansens skull stod stödt emot en vägg; derefter påtände hon en vaxljusstump, säkert stulen ur någon kyrka.--Sedan kastade--hon en lång blick omkring sig och gick fram till ett skåp, hvarur hon framtog flera stycken sinkade tallrikar. De utlofvade godbitarne bestodo uti halfårs gamla råttätna skorpor, bakelser på hvilka dammet ersatte sockret och torkade frukter, ej mindre aptitliga än detöfriga. Hon ordnade allt symetriskt på bordet jemte tvenne glas och en butelj som hon framtog ur ett gömställe. Då det var. gjordt framsköt hon tvenne länstolar af temligen tvetydigt utseende till bordet och bad Sylvia taga plats. Det här kallar jag en riktigt läcker bjudning, sade gumman och kastade en sjelfbelåten blick öfver de rara anrättningarne. Nu skall du riktigt smörja dig, min stumpa! man finner minsann inte hvarje dag en sådan guldflicka -som du! .. Det var en tid då j ofta ställde till sådana här små kalas, ibland ensam och ibland i sällskap. Hvad skulle man annars roa sig med då man satt och vaktade liken... Liksveperskor bjudas alltid på en hel mängd saker, gammalt vin, varmt kaffe och kallt kött, för att icke tala om det man stoppar med sig i förklädet när man går sin väg, du förstår väl, alltid är det något som händelsevis faller under fingrarne på en qvinna som är om sig. .. Nu skola vi också smaka på det -här,, tillade hon och drog korken ur buteljen, hvad, tycker du?.. luktar det icke godt kanske ? fortfor, hon och fyllde glasen. : Det -är riktigt äkta madera, lika gammal som jag... sådant här har ta mig fan! aldrig lindansarne trakterat dig med! ., Skål, mitt barn!, Vinet, hvilket förskref sig från lurendrejeritiden, var verkligen utmärkt, men hvar och en förstår att Marthas tal just ej var egnadt uppväcka Sylvias aptit. Dansösen vidrörde knappt glaset med sina läppar medan Martha glupskt tömde sitt. (For:s.)