Aftonbladet – 24 mars 1855, sida 3

i Nortuna och Danmarks socken blifvit genom inbrott tillgripne 17 st. fläskskinkor. BLANDADE ÄMNEN. Statsrådet J. af Wingård och Furst Menschikoff. (Utdrag utur statsrådet J. af Wingårds Minnen). Franska armåens hastiga marsch på Berlin, der den inträffade dena 25 Okt. 1806 efter att fullkomligt hafva slagit preussiska armen den 14 vid Jena, skingrade äfven der varande andra nationers diplomater; och kom, ibland andra flyende till Stralsund, äfven en ganska älskvärd ung man, attacherad vid ryska legionen i Berlin, furst Menschikoff. General Armfelt hade åtnjutit höflighet under sin vistelse i Ryssland uti hans föräldrars hus och ansäg sig stå i förlindelse till dem; tog sig utat den hyggliga ynglingen; och gaf honom icke al. lenast en plats vid sitt bord, utan sökte att skaffa honom tillfällen att evertuera sig under vistandet i Stralsund. Jag fick uppdraget att undervisa honom i artillerivetenskapen, samt introducerade honom bland mina kamrater för att lära honom sveuska språket. Hvad det första uppdraget beträffade, fann jag honom försedd med ganska goda förkunskaper och en utmärkt liflig fattningsförmäga, som gjorde ganska lätt för mig att bibringa honom min metiers grunder: ehuru allt måste ske pä för oss bäda främmande språk. Uti senare delen gjorde han sä hastiga framsteg, att vi snart kunde utbyta tyskan eller fransyskan mot svenskan. Att lära mig ryskan i utbyte ville deremöt icke gå, trots min lärgirigbet och hans vänskapsfulla försök i den delen. Svenskan lärde han emellertid så komplett, att vi sedan talade med hvarandra ständigt detta språk, äfven då vi flera år derefter råkades — hvarom jag längre ned skall nägot orda -och lärer han, son jag hört sägas, kunna tala svenskan ännu. Bland annat lärde mina kamrater den liflige unge mannen att spela gropojs; och jag minnes ganska väl, att sedan de examinerat honom, huru mänga bönder han hade, de uppmanade honom, när högsta pocken kom i fräga, att sätta uti er rysk bonde. Han följde med mig till och med på en liten inspektionsresa uti Pomern; -ty nu började man att med allvar tänka på hvad som var att ställa i-ördning, innan vi blefvo anfallna, hvarmed, som man trodde, icke länge skulle dröjas. -Om någon undervisning på denna resa kom i fräga,omfattande mera än artillerivapnets ändamälsenliga användande på de olika lokaler, vi i postvagnen passerade, minnes jag icke; den unge mannens ovanliga sagacitet, hvarpå jag genast skall anföra ett exempel, förmår mig tro, att vi discursive visserligen afhandlat undersökning i mera militära ämnen än vid vanligt lättsinnigt prat unga män emellan. Lägenhet yppade sig ändtligen för fursten att komma från Stralsund, och vid afskedet förärade han mig några militära böcker, samt, bland andra M6moires. Militaires, general Lloyds,hvaruti han lagt ett märke vid det ställe, der den engelske generalen, till stöd eller exempel för sina satser rörande operationslinier, visar, att ryssarne skulle taga Finland ifrån oss. Jag, som anade, att någon hund läg begrafven vid den i boken instuckna papperlappen — ty jag hade långt förut funnit, att ynglingen var en qvick espiegre — slog upp boken och såg hvad Lloyd hade sagt, samt tillade: ja, Lloyd har rätt; men nu bhörer det till slutet af vära militära öfverläggningar — hvilka jag till min fägnad finner ha blifvit understödda af läsvärda böcker å er sida — att jag visar, huru svenskarne skola taga igen denna provins, om den tillfälligtvis, som förut skett, någon gång skulle gå förlorad.s Derpå manövrerade jag enligt teorien rätt tappert, med stöd af Sveaborg och skärgärdsflottan, till dess jag kom till vår gräns. Nu är ni väl nöjd,, sade den fiffige unge mannen, Om jag säger. er, att så kunde det väl möjligtvis kunna gå utan särdeles starka armåekärer å vär sida, som hindrade er att komma dit, ty ni har manövrerat ganska bra på papperet.s — Nej bevars,, var mitt svar; att jag skulle stanna der, ty någon varaktig fred i norden blir icke af, så länge Petersburg finnes i ändan af Finska viken.x — Nå det var fan, — ty han hade från gropojsen lärt svära rätt grundlig på svenska — hur vill ni blifva af med detta lilla hindret för er fred? — Ingenting är lättare än det — blef mitt svar — ty man släpper Saimen ner i Ladoga och tuttar på en mina:vid Schösselburg, så tar fan, som ni säger, vid hela strunten, samt Finska viken och Ladoga blifva segelbart vatten, för skärgårdsfiottor åtminstone, ända till Onega, som också till sitt utlopp kan ränsas något, så att man får en passande gräns från Östersjön till Hvita hafvet. Härvid skrattade vi båda rätt hjertligen; och sade han: nu är ni rätt rolig igen med edra gigantiska projekter och gifna repartier å la Armfelt. Tack, min hedersvän, för vär sammanvaro! Farväl!, Jag skulle visserligen icke omtalat dessa sanna upgdomligheter, om icke fursten, då vi räkades nästa gäng, kommit på tal derom. Men hvem. skulle väl tro, att han mindes etta pladder 1813, då jag aospräkslöst på en af Leipzigs gator med en ordonnans efter mig, mötande en rysk general med en mängd kossacker och adjutanter omkring sig, väckes från min beundran af den myckna ståtea med dessa svenska ord: är det icke Wingärd? känner ni icke igen Menschikoff? — Ja, det gör jag visst nu; men hvad föreställer fursten nu, svarade jag. — Jo, nu är jag artillerigeneral, gråce å vos soins; hvad har ni nu för grad?, — Jag svarade: Ötverstelöjtnants,. — Det är för litsin, sade. han kom till oss, och ni gör hastig lycka med edra connaissanser. Nå hvad sade jag och Lloyd? Nu är ni ju af med Finland!. — Litet het om öronen af denna bedröfliga påminnelse, gjord under en gäckande min, skyndade jag mig att ändå genast muntert svara: men ni kommer . väl ihåg hvad jag sade vid vårt sista samtal just i delta ämnet; och som ni bjuler mig tiil Ryssland, blir det med vilkor, att jag som gammal artillerist för tända på den der minan, si vet väl!s — Bahl! sade han, och derpå redo vi hvar ät sitt håll. . Till bevis uppå, att furst. Menschikoff ieke heller under sitt sednare lif glömt bort den gamle kamraten och läraren frän Stralsundstiden, må följande sillåggas, hvilket blifvit S. T. meddeladt af en person, som närmare umgicks med statsrådet af Wingård på dennes gamla dagar: Ea dag, som jag, vill minnpas;-sunder sommaren ISIS kom jag tidbnv Hå afton ll Winwyård scn Jå wav