Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 1

RSS ETERN IS SARAS deremöt endast och allenast genom de af henne vidtagna förbättringar i friherre Palrostjernas förslag gjort detta antagligt och verkställbart, till något slags fromma för de skattskyldige, framför allt genom borttagande af dagsverksräntän och dess förvandling i penningar. Olyckligtvis qvarstår likväl det från detta förslag härledda olyckliga misstaget af icke mindre än 24 persedlars förvandling i andra persedlar i stället för uti penningar. Genom detta beslut kommer förenklingens verkställighet att möta högst betydliga svårigheter och säkert föranleda eh mängd tvister och klagomål vid den bl.fvande intrasslade Tförvandlingsprocessen, ehuru, såsom det synes sf kammarkollegii utredning. Rikets Ständer i betydlig mån både förenklat reduktionen och gjort densamma för de skattåragande mindre betuugande, dä förvandlingen i de flesta fall blifvit fördetad mellan sådana persedlar, hvilka gemenligen icke på samma gång stiga och falla i värde, utan i stället vid prisförändringar utgöra en motvigt mot hvarandra, såsom t. ex. spanmål och smör — en princip, som deremot ingalunda synes hafva leådt friberre Palmstjerna vid hans förslag, Emellertid inhermta vi med särdeles tillfredsställelse af kammarkollegii utlåtande, att verkställigheten af Rikets Ständers redan vid 1850—1851 årens riksdag fattade beslut om ett förändraedt sätt för de indelta hemmansräntornas och kronotiondens utgörande efter medelpris, samt i sammanhang härmed upphörande af den så ofta å räntetagarnes sida missbrukade uppsägningsrätten icke bör förhindras af dröjsmålet med upprättande af ny jordebok, erhedan det förra endast är en räkningsåtgärd, som kan gå för sig, äfven om ny jordebok eller förändring af räntorna aldrig ifrågakommit; hvarföre kollegium, lika med Rikets Ständer, apsett samma beslut kunna vidtaga redan med uppbörden af skatterna jör innevarande år 1855. Detta -enhälliga yttrande af ett embetsverk, som väl framför 1la andra är kompetent att bedömma en sådan fråga, lärer nogsamt bevisa, hur fåviskt de ministeriela författarne i Svenska Tidningen äfvensom de för fördröjd verkställighet af omförmälde beslut vid den fördutna riksdagen inför riksrätt ställda hrr statsråder resonnerat, då de sökt ådagalögga att samma beslut hade ett soskiljaktigt sammanhang, med frågan om räntereduktiofien och huruledes det derförutan vore overkställbart. De i omvexlande ordalag under den långvariga diskussionen ofå denna fråga mot Aftonbladet riktade tillvitelser förklandersjuka, obekantskap med ärendet im. m.; i anteende till vårt bestridande af ett dylikt påstående, torde jemväl nu få anses vederlagda af en ullkomligt opartisk auktoritet. Det skall blifva intressant att se, huruvida regeringen nu kommer att rätta sig efter kammarköllegii och Rikets Ständers åsigt och således skynda att verkställa det så länge onödigt fördröjda beslutet om räntornas utgörande efter medelpris, oberoende af ränteförenklingen, eller om dermed dröjes intill dess att den sednare blifvit slutligen ordnad. Vihoppas likväl desto heldre det förra, som vi i era fall hafva den erfarenhet att, sedan Rikets Ständer uttalat sin mening i motsats till regeringen, den sednare med skyldig aktning ställt sig Rikets Ständers vilja och beslut till efterrättelse. En liten meningsskiljaktighet inom kamnmarkollegium förtjenar ock uppmärksamhet. Det är den, huruvida K. M:ts godkännande erfordras för Rikets Ständers beslut om indragning af en räntepersedel och dennas förvandling i penningar, eller om Rikets Ständer i denna beskattningsfråga hafvå rätt att allena besluta. Två af kollegii ledamöter, kammarråden grefve Wrangel och Fehr, hafva öppet uttalat den sednare meningen, hvilken deremot vid riksdagarne varit äf regeringspartiet ifrigt bestridd, när det gällt förändring eller borttagand -: af någon bland statens s. k. ordinarie inkomster. Såsom princip är denna sak af ganska stor vigt, och vi hafva derföre ansett oss böra anteckna, att den så mycket, såsom rent af upplösandep, förkättrade satsen om Rikets Ständers beskattningsrätt jemväl i fråga om rubbning af de s. k. grundräntorna vunnit ett oförbehållsamt understöd äfven inom ett af regeringens egna embetsverk. Vi hafva oss icke bekant huruvida kammarkollegii utlåtande i den förevarande vigtiga frågan ännu blifvit hos K. M:t anmäldt, men vi hafva hört sägas, att det icke lärer dröja länge innan detta ärende kommer att handläggas, emedan friherre Palmstjerna, som nästkommande höst blifver pensionsmässig, lärer önska att dessförinnan med sin kontrasignation bekräfta de kongl. kungörelser, som förordna om verkställigheten af detta inflytelserika framsteg i vårt beskattningsoch uppbördväsende. — H.: M. Konungen har i dag hållit konselj.