Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 1

Denna gång hade jag träffat rätt; gummans röda ögon glänste af girighet. Ärdet: möjligt?, frågade hon tvekande. Penningar? De skulle gifva mig pengar... mycket pengar ?.... Men nej, afbröt hon sig häftigt, kar skulle döda mig Oaktadt denna yttrade fruktan, såg jag tydligt att hon ännu öfvervägde mitt förslags Ack, min: friy tillade jag och: kastade mig för hennes fötter, haf förtroende till mina ord, ni skall :ej ångra det... Låt mig lemna detta ställe och-jag svär att aldrig för någon yppa denna natts händelser, Den summa ni fordrar skaklvigenast lemnas er . , Och.se; här kan jag genast erbjuda er några säker af ej obetydligt värde. Som nb minns bar jag ännu min hvita bröloppsdrägt .... huru förstörd hade den ej blifvitt Kring halsen bar jag ett dyrbart juvelshalsband, --och vackra örhängen. prydde mina örom, på armarne: hade jag. flera armband: -både: af. juveler och äkta perlor. Jag knäppte: af mig: alla. dessa dyrbarheter och skakade dem framför den giriga qvinnans ögon. 80 så skönt! så skönt! mumlade hon och utsträckte sin svarta knotiga hand mot dem. sHuru mycket kan allt det der vara värdt, mitt vackra barn 2 Jag visste det ej; juvelerna voro en skänk af min far, jag hade aldrig tänkt på deras pris, men jag ansåg mig framför allt ej böra visa min okunnighet. Tjugo till trettio tusen livres,, svarade jag, men detta-är ingenting, mot hvad min far skall gifva er dånsjag återfått friheten. Med en darrning af glädje skakade min väkterska smyckena iosin. hand. Än närmade hon demstillositt ansigter än sköt hon bort dem för: att: -bättre.sbeundra deras glans; . Ju-: velerna aldeles förbländade henne.