Aftonbladet – 21 mars 1855, sida 3

plagg AUT UCL ARTCBla AIGUUG I TULRGE al . I svart färg, hafva sandaler och bära en mängd prydnader. Qvinnorna hafva en särdeles unI derlig hufvudbonad, liksom två fjärilsvingar Jaf ungefär 15 tums längd. Männens hufvudI vapen äro lans och spjut. De ega ock ett leget språk, och hafva stora båtar af bräder, I men begagna ock träflottor, odla ghussub, litet bomull och hålla stora hjordar af boskap, -J oxar, getter och hästar. VII. Barths och Overwegs resa till Kanem. Waday är ett land, som ligger öster om sjön Tsad. Der hade sultanen nyligen dött och hela landet hade råkat i ett häftigt inhemikt krig. Uelad Soliman, en mäktig arabisk stam, som förut lefvat nära Medelbafvet men derid från blifvit bortdrifven af turkarne och begifvit sig till länderna norr och nordost om sjön Fsad, beslöt nu att begagna sig af Wadåyfolkets inre oenighet och göra infall i deras land. Det var under deras beskydd våra resande hoppades att undersöka dessa träkter jemte det bergiga Borga, som är beläget ungefär på halfva vägen emellan Tsad och EgypI ten och ännu aldrig varit besökt af någon europå. Deras .välvillige värd, scheiken i Börhu, I utrustade 20 araber för satt stryggt föra dem till den arabiska lägerplatsen. De demnade Kuka den 15 September, iöfvergingo floden Yo, hvars inflöde i Tsadsjön I vid-den-stora staden Bosso Overweg följde, och den 1 Oktober framkommo de. till.Uelad Soliman, efter att förut hafva genomvandrat stora trakter, der en myckenhet af elefanter befunno sig. Lägret bestod af 100 ärabiska familjer och en afdelning af Tibbus, jemte 500 kameler, några tusende nötkreatur och -300 hästar. De vestra Tibbusstammarne i Kanem vöro redan underkufvade och de östra kunde ej emotsetå arabernas första anfall utan flydd3, lemnande sina karteler, oxar och får i fiendens händer. Men de förenade sig åbyo och lyckades i att uppresa alla grannarne för att hindra arabernas vidare framsteg. Dessa hade. redan närmat sig Maru på några timmars: afstånd, då-de plötsligen anföllos och det så väldigt och eftertryckligt, att Uelad) Soliman -totalt blef slagen och Barth ochl Overweg endast genom: en hastig flykt röddade sina lif och instrumenter. Solimans arme stannade väli vestra Kanem, i-begrepp att göra ett hytt anfalliså snart en hjelphär från Bornu uppnått dem; men som detta skulle förorsakat mycken stidsförlust, och detta företag dseutom likaväl kunde ånyo misslyckas, beslöto de att återvända till Kuka, der de inträffade den 14 November. (j Den egentliga fördelen af denna utflygt Hade varit en betydlig förbättring i de resandes helga, hvilken.säkerligen.-skulle mycket håfva lidit af den regniga årstiden i det osunda Kuka. D:1 Barth bade haft upprepade :feberanfall, som medförde mycken afmattning, men -under resan till .Kanem repade han sig märkbart. j Kanem är till sin fysiska beskaffenhet mycket I likt Damergu, beläget ungefär i samma latitud, men 90—100 mil mera åt vester. Liktidet sednare bildar det en länk mellan den torra öknen och det fuktigare Sudan, med dess regelbundna floder och regn. När de resande leninade Tsedkusterna vid Biri, märktes landet slutta uppåt till vidsträckta vågiga slätter, sparsamt bebodda, men tätt trädbevuxna och fulla af antiloper, lejon; byenor, schakaler; jemte stora skaror af elefanter och strutsar. De resande dödade en Python om 18 -fot i längd. Träden bestå för det mesta af mimose, tholuck och sbak. Der träden äro glesa; täckes marken af en .massa gräs. I vestra Kanem: saknas ihelt och. hållet klippor och: stenar, :och ojemnhe-. heterna i jordgrunden visa sig ej såsom Idalar och höjder, utan såsom cirkelrunda eller ovala nedtryckningar af den .mest underbara regelbundenhet. I dessa nedtrycknringar :finnas brunnar och en rikare vegetation än )annorstädes.. I de östra. delarne af Kanem försvinna desta underbara: bildningar ochlemna rum för dalar, som sträcka sig från östet till vester och innehålla täta skogar af palmfräd, samt fält -ef:majs och äfven hvete. Ett eget drag i Kanems flora är att daddeloch dhunipalmen florera tillsammans, likasom .på de norra gränserna af Aär. Men dessa länders befolkning visar sinsemellan stora skilnader. Airs invånare, de energiske Suarickernay bo bland granitklippor i och tyda ett fullördnadt styrelsesätt. :Deras oräkneliga kamelhjordar finna tiliräckligt bete id dalarne, men folket sjelf -hemtar sin näring uteslutande af -den mödosamma salthandeli, hvarigenom de erhålla säd och anära förråder, slafvar,. kläder, vapen — kortligenialla sina lefnadsförnödenheter. Men -Tibbbsa i Kanem ega ingen starkt reglerad styrelse; deras talrika små stammar lefva afskiljde i afstängda dalar och-ega näppeligeninågot samlif sinsernellan, utom då de förenas att plundra andra. Då de anfallas, visa de intetimodigt motstånd, utan draga sig undan i lsina tjocka palmanår eller: till sina berghålor leller underjordiska gömslen. Beträffande åter detta: lands allmänna likhet med Damergu, bör det anmärkasjatt det är allt-landvebetäckt mell sädesfält, men i Kanem finnes odling blotti da-: larne -och de cirkelrunda nedtryckningårne. Damergu eger vidaralldeles ingen daddelIpam. Antiloper och lejon finnas i:båda länderna, men Damergu karakteriseras gånom egandet af girafien; Kanem genom det af elefanten. Damergu bar alltid variti Suariekerpas händer, som gjort det till sin kornbod och slafkoloni. -Knem deremot har skiftevis vesit skattskyldigt till Waday och Bornu. Under de sista !0 åren var giivernören af) Kasem en -bundsförvandt4till Uelad Solimen, men sedan 1850, då den sednareblef slagen at Tuarickerna i Datsergu, ätyrdes Kane af Wsday. . Några få dagar före d:r Overwegsidöd, nemligen i Septeraber 1852, nådde--den! nyheten Bornu att Kanem haje till slut blifvit ett byte för den-:rmå, till hvilken han och hans följeslagåre ett år förut hade anförtrott lsig. R ÄTTECANCQ ana DAT TCA RTP