Aftonbladet – 21 mars 1855, sida 2

söktes under hösten af 18 och under våren af 24 elever. — Direktionen hade till Löfgren i HJässeldorf skickat 100 r. s:r; samt åt med löse eleven Finckenberg till uppköp af ritmterialier gifvit 10 rub. s:r. Eleven Plantin i Åbo har åtnjutit ett understöd at 5 rub. s:r i månaden. Föreningens kassa egde till nästa år en kontant behållning af 3,576 rub. 9ö kop. s:r. — Understöd beviljades vid innevarande årsdag åt Löfgren (ett räntefritt 1åneförskott mot säkerhet i en af Löfgren målad altartafla, som i Finland kommer att försäljas); åt A. Ekman (brorson till hofmålaren Ekman) ett reseunderstöd af 150 rub. s:r, åt förre eleven Asplund, ett förskott af 100 rub. s:r, för att resa till Petersburg, emot förbindelse att lemna kopior af åtskilliga i Petersburg befintliga målningar; åt eleverne Sevenius och Finckenberg för flit och framsteg en gratifikation af 25 rub. s:r. ij RYSSLAND. Kejsar Nikolai bisättning egde rum den 11. Sorgetåget afgick från vinterpalatset till PeterPaulskatedralen i 13 afdelningar. I den sista tågade sorgvagnen, dragen af 8 hästar, omgifven af 12 generaladjutanter och 6 generalmajorer samt åtföljd af 60 pager med facklor. Närmast derefter följde kejsaren och kejsers liga familjen. Bland vapen som buros i processionen nämnas äfven Finlands och på ett annat ställe Karelens. Bland framl. kejsarens ryska utmärkelsetecken såg man äfven medaljen för 1828 års turkiska krig, samt tjenstespänne för 35 års oförvitlig tjenst. Bland utländska ordnar, engelska strumpebandsoch franska helgeandsorden. Journal de S:t Petersburg meddelar följande officiella redogörelse för gången af kejsar Nikolai sjukdom: Till följd af stark förkylning insjuknade H. M. unåer de sednaste dagarne af Januari månad, uti grippe, som dä var gängse i staden, men fortfor likväl med alla sina vanliga sysselsättningar, och hans helsotillstånd förebådade inga svårare följder; först den 4 Febr. kände han under natten någon beklämniog i bröstet, ett-slags andtäppa. Undersökningen utvisade uti öfre delen af venstra lungan ett ganska starkt aftagande af dess verksamhet. Derjemte visade sig :att nedre delen af högra lungan var angripen af grippe. Feber hade j inställt sig och pulsen var normal. Kejsaren lermnade ej rummet och iakttog den mest stränga diet. Om aftonen samma dag blef respirationen i öfre delen af venstra lungan myeket lättare, och de symptomer, som betecknat lidandet i denna del, nästan försvunno; H. M. -lemnade:sitt rum, och handlade årendena som förät. d Den 5 och 6 Febr. försvunno ofvannämde symptomer uti venstrå lungan alldeles; men hostan oeh den dermed förenade slemafgängen upphörde ej. H. M. höll sig inne och fortsatte den bestämda dieten. Dä första veckan i stora fastan inföll, begynte H. M., utan afseende å alla varningar, beredelsen till fastan, hvarvid en förändring i dieten oundgänligen mäste inträffa, men kunde dock genom läkarnes enträgna böner förmås att icke lemna rummet den 7 och 8 Februari. Den 9 Febr. kände H. M. sig så väl, att han ville fullfölja sitt fattade beslut att uti ingeniörsslottets manege inspektera några trupper, som tågade i fält. Att under denna eller påföljande dag, den 10 Febr., förmå H M. att afstå från sitt beslut, var icke möjligt. Doktor Karell satte sig enträget emot H. M:ts resa, men förgäfves. Från den 9 började H. M. hosta bäftigare, men hade ännu god appetit. Den 11 Febr. tillbragtes natten lugnt, men på morgonen inträffade frossbrytningar och derefter en stark e5erhetta. Det var svårt satt: förmå H.M. att intaga sängen; omsider lade han sig och täckte sig varmt, men lät ej kläda af sig. På aftonen inträffade en lindrig transpiration och under natten minskades anfallen. Tungan var dock belagd och ömhet förmärktes uti lefvern. Den 12 Febr. inträffade åter, vid middagstiden, frossbrytvingar och feberbetta. För första gången höll H. M. hela dagen sängen. Under begge . dessa dagar voro hostan och slemafgängen ganska lindriga. Om Uftönen utbröt svettyroch-som tungan visade sig nägot renare, så kunde man, atträöimmaaf sjukdomens gång, vänta en enkel intermittent feber, åtföljd af oordnivg i magen. Telegrafdepeschen om affären vid Eupatoria oroade mycket den höge patienten. I stället för ett gradvist aftagande af anfallen, öfvergick febern till kontinuerlig, och tungan blef mera belagd än förut. Den 13 och 14 Februari fortfor febern, och under begge dessa dagar hefann sig kejsaren på morgonen bättre, men frän middagstiden värre; nätterna åter voro oroliga och nästan sömnlösa. Tungan blef renare och förblef fuktig, hvarvid H. M. fick appetit att förtära en kopp svagt tå. Säsom förut; inställde sig icke heller nu den ricgaste hufvudvärk; ömheten i lefvern försvann. Den 15 Febr. syntes det från bröstet upphostade slemmet något blodblandadt, men afgick med fullkomlig lätthet; nedre delen af högra lungan var mera angripen. Om aftonen klagade H. M. öfver podagerplåga i ena stortån; tungan var fuktig men renare, hufvudet fullkomligt lätt och utan plåga. Den 16 kände H. M. en stark plåga i de nedre costalmnosklerne, :på högra sidan mera bakut. Uti stortån kändes ingen plåga; upphostningen var ymnigare och af mörkbrun färg; febern mätilig, efter en ganska lungt tillbragt natt; tungan fuktig, mera röd; appetit på tÅ hade infunnit sig, hufvudet var lätt och utan plåga. På aftonen aftog plägan i ryggen ansenligt och förorsakade ej mera någon oro; men nedre delen af högra lungan förblef märkbart angripen; bjertklappning infann sig, sådan H. M. äfven förut känt, pulsen var mjuk och liten. — Här måste anmärkas, att H. M. i allmänhet ej tyckte om att bulletiner utfärdades, då ban var sjuk. Derföre uppsattes också nu, utan H. M:ts vetskap men med kejserliga familjens begifvande, för de höga medlemmarne af densamma och personer som besökte hofvet, uti emottagningsrummet, korta relationer om buru H. M. tillbragt nätterna. Den 17 Februari. Natten var orolig; färgen på det upphostade slemmet mera gul; aftonen förut och morgonen denna dag var , magen fullkomligt i ordning; tungan allt fortfarande fuktig, på sidorna och spetsen röd. Vid uppvaknandet från en orolig sömp, föll H. M. i en lindrig yrsel, hvarom han dock hade medvetande. Vid middagstiden:kände den höge patienten plötsligen ett häftigt stygn i venstra gidan af bröstet, i trakten af hjertat: Efter tvenne timmars förlopp försvann detta häftiga anfall, men feberhettan tilltog ; benägenhet för yrsel infann sig oftare, ehuru H. M. allt ännu förmädde kufva den. Huden var torr; slemupphostningen gulbrun, ymnig och förenad med stor ansträngning; pulsen förblef ojemp, föröfrigt mjuk oeh liten. På morgonen uppsattes, utan H. M:ts vetskap men åter med kejserliga faUSD METEORER EINER STENEN SNR TETAENE en konung? ... en ättling af tjugo konungar, den ena dåligare än den andre?... Hvarför har Gud ej gjort mig till son af en hederlig dagsverkare . . . Och min mor . . . hvilken kä