Aftonbladet – 20 mars 1855, sida 1

RR RR RR Tyskland märka, att kejsar Nikolaus är od. Han är död, och det liberala partiet i Euopa och specielt i Tyskland kan icke egna onom något äreminne. Om det en gång kall vittnas mot honom, såskallingen fransnah eller engelsman behöfva uppträda, ty lem kunde han mindre skada (ehuru visserigen rubler påträffades hos de fallna barrikadkämparne i Juli 1848, och den 2 Decemver. visserligen utagerades med hans bifall), nen tysken skall ha något att anföra om den ippspirande brodd af frihet, den mest modeata frihet, som han hjelpt till att förtrampa, om begynnelsen till nationel utveckling och ysk enhet, som hans agenter bidrogo att föryväfva. Man tänke sig Ryssland och den ryska-despotismens målsman borta under de sista sju åren, för att icke gå längre tillbaka, och Tyskland skulle varit någonting mer än ett geografiskt begrepp och fullt af nationelt medvetande såsom andra:4olk, som hä ett namn och en ställning i den nya tidens histotia. Flvem har genom sina rådslag och sin nverkan bidragit dertill att vid våra universiteer den ungdomliga andan enerverades genom Hegelska abstraktioner och beröfvades hvarje nahlig praktisk impuls, att i våra representativa församlingar sken-konstitutionalismen florerat, så att folket så småningom med äckel vändt sig från detta tomma väsen och lärde sig föredraga absolutismen framför denna skugga af representatift system, att tyska kejsarkronan förkastades, att Erfurterparlamentet upplöstes och att af hela den stora rörelsen, som trots alla misståg och villfarelser kuönat böra många frukter till hela nationens bästa och fromma, ingenting-annat blef öfrigt än det bittra minnet och den gnagande harmen öfver Tysklands förfelade existens; — hvem har genom sina råd och sitt inflytande bidragit dertill, om icke Rysslands herrskare? ans inflytande var ännu farligare än hans passion och hans äregiriga hersklystnad.: De sednare ha dock bragt outsäglig olycka öfver den europiska och asiatiska menskligheten. Det har blifvit yttradt, att hans fängelser voro stora som provinser, att man icke kunde räkna de martyrer för religiös tro och politisk öfvertygese, som fallit för Honom. Men Tyskland hade för ögonblicket mindre att utstå och frukta för Nikolai äregirighet och eröfringslystnad, än för bans stilla. verkande inflytande, som förtärdeoch förintade all märg, allt lif hos nationen. Han höll många herrskares tankar och sinnen fängslade, och det var de värsta fjättrarne. Den, som derför vill ge sanningen äran och icke instämma i de enformiga nekrologernas vanliga bannala ton, måste erkänna, att Tyskland visserligen vid denna häfdere stannar ett ögonblick i stilla eftertanke och skönjer den allsmäktigee hand, men att det tillika känner förhoppnpingatne om en fri och fredlig utveckling återuppvakna. En stor fende har genom föreynens råd blifvitaflägsnad. Vi vilja ieke smäda honom, men hans död kan icke bindra oss att beteckna honom såsom den farligaste motståndare gzom tyska nationoen hade, då de sår som han tillfogat. oss ännu imånga år skola förorsaka smärta. Måtte deras helande icke vara keel Detta ör det intryck som kejsarens död under sistförflutna veckan gjort på allmänna opinionen, så vidt det konstateras af samtal, tidningar och bref. Hvad de officiella kretsarne angår. så står, äfven under intrycket af Nikolai död, fastbållandet af neutraliteten i förgrunden såsom den vigtigaste angelägenhet. Ni känner redan den preussiska. statstidningens uppgift om kejsar Nikolai sista ord, som (i strid mot åtskilliga andra oföciella uppgifter och proklamåtioner) skulle inneburit en helsning till hans kära Fritz, att bli Ryssland trogen och icke glömma sin salig pappas ord. Underhandlingarne med : vestmakterna stå ännu på tamma punkt. General Wedell har i dag återrest till Parise. Det är mycket tvifvel underkastadt om något fördrag kommer till stånd och något allvarligt mensdt fördrag blir det aldrig; detta sednare skall hertig Georg af Mechlenburg ha i uppdrag att förklara i Petersburg: E.