Aftonbladet – 19 mars 1855, sida 3

Article Image
Heiberg varit teaterdirektör, som dock är från 1849 — eller pä sjette speläret, — hafva 59 nya pieser blifvit gifna, och utaf dessa har fru Heiberg tyvärr endast uppträdt i 20; af äldre frän repertoiren bortlagde pieser hafva 41 äter blifvit upptagne och bland dessa — hvad tycks väl, min herre? — har fru Heiberg spelat i 5. Man torde säledes med skäl kunna säga att min herres påstående — som delas af flera — att Heiberg endast afserl. pjeser, der hans fru har hufvudrolen, är alldeles ogrun-1 dat. Det kan visserligen icke nekas till att fru Heiberg i mänga pjeser har hufvudrolen, men då hon är en högst genialisk konstnärinna, är det ju icke klandervärdt, äfven om andra mindre genialiska artister skulle finna det ske för ofta. — Hvad min herres påstående beträffar att Heiberg upptager sädana pjeser som smickra hans författarefäfänga, så är detta till den grad falskt, att man skulle tro att tit. icke kände det minsta till danska teaterns repertoire och Heibergs många förträffliga pjeser; ty vi vilja dock icke tro att tit. endast haft till afsigt att nedsätta en utmärkt man, hvilken bland sina fel lyckligtvis icke har det, att låta mängdens lösa prat imponera på sig eller lyssna till herrar halfestetici och modlitteratörers omogna anmärkningar. Bland 20 utaf Reiberg författade och tillförene uppförda . pjeser hafva endast 6 blifvit gifna sedan han blef teaterdirektör, eller på 5!, år, och ingen enda ny. Det är i sanning bra otillbörligt att med afseende på repertoiren tala om hans författarefåfänga, under det han på ett så i ögonfallande sätt visat huru upphöjd han är deröfver. Tit. pikanta slutanmärkning att danska teatern tycks blifvit en privat förlustelseanstalt för hr och fru Heiberg är derföre endast en rätt rolig fras som man nästan kunde frestas tro vara villkommen säsom en privat förlustelses för de teaterförfattare hvars arbeten blifvit förkastade, eller de missnöjda artister hvars pretentioner varit större än deras talang. — Min herre yttrar äfven att när npägon gäng nägot arbete visade sig som päminte om teaterns bättre dagar, sä har repertoirens fattigdom .tvungit teaterstyrelsen att utspela detta till den grad att kapitalet konsumerades på en kort tid, i stället för att det i långliga tider kunnat gifva ränta. 3om vi hört denna anmärkning frän flera häll är det oss kärt att ha fätt ett tillfälle att vederlägga den. Den pjes som under närvarande saison gjort största lyckan är Hertzs förträffliga lustspel: Den yngste. De:ita intressanta arbete af mer än vanligt estetiskt värde har, under de tre mänader som förflutit sedan det uppfördes första gängen, blifvit gifvet 13 gånger (och då det gafs som mest aldrig mer än 3 gänger i veckan). På 86 spelaftnar, som denna tid innebällit, är detta väl icke öfverdrifvet i en stad med öfver 120,000 invånare som i allmänhet flitigt besöka teatern och ega ovanlig smak och intresse för litteraturens alster, samt der lokalen är så högst inskränkt och liten som kongl. danska teatern. På mänga i förhällarde till folkmängden större teatrar i andra hufvudstäder hafva vida mindre intressanta nyheter oftare gätt öfver tiljorna på lika läng tid. Då min herre aosäg sig böra klandra Heiberg såsom teaterdirektör, hvarföre då framkomma med dylika osanna beskyllningar och icke heldre fästa sig vid de mera grundade fel som man onekligen kan förebrå honom; såsom t. ex. att han afvexlar för litet med olika pjeser — att han utesluter för mycket tragedien och operan (det sednare är dock förlåtligt der sängscenen är så klen och den dramatiska stär så högt som i Köpenhamn), att han väljer väl mycket smäpjeser (jag tillhör likvist icke dem som mäta pjesernas värde med alnmätt), samt att han icke drager tillräckligt parti af en och annan större talang (hör!). Jag har anfört dessa fel för att visa att jag ingalunda är partisk, men just derföre erkänner jag äfven håns förtjenster, och dessa äro icke små. Han har rensat och föradlat publikens smak genom att helt och hället aflägsna de estetiska boulevardsdramörna med deras pinooch skräckscener (ehuru detta i fleras ögon är ett fel) samt en mängd fransyska frivola bagateller som öfversvämma andra teatrar; han har sökt höja den danska teatern till en nationalteater, hvilket de flesta länder sakna, (äfven om han i detta sträfvande måhända varit litet ensidig), och genom att framdraga Shakespears, Moligres och Holbergs pjeser har hah sökt gifva teatern eh möra estetisk lyftnibg! Då jag sålunda sökt vederlägga tit. ogrundade beskyllningar, vill jag slutligen till svenska allmänhetens upplysning med ett par ord vidröra den vigtigaste anledningen till klandret emot Heiberg, såsom teaterdirektör. Hån här alltsedan yngre år både genom egna genialiska arbeten och högst förträffliga recensioner öfver andras samt värderika afhandlingar om litteratär och konst förvärfvat.sig ett stort famn. Som kriticus bar han troligen värit en af vär tids aldrastörste, och Kjöbenhavns Flyvende Post, Intelligens-Bladen och ätskilliga spridda estetiska afhandlingar vittna nogsamt om allt hvad han verkat för konst och smak. Men han har säsom konstdomare icke blott varit skarpsinnig, utan äfven skarp, och i sina omdömen och i sin polemik visat sig sträng och dräpande — stubhdom, såsoni mot Oehlenschleger, Hauch och Andefsen, alltför sträbg — satt i allmänhet behandlat både pubilken och publicisterna med en för dem högst nyttig, men ofta sårande satir. Detta har onekligen med afseende på smakens utbildning samt fördomars och missbruks bekämpande haft det mest välgörande inflytande, och att i denna vitterhetens förskämda tid den byare danska poesien eger en friskhet, en ädel anda och ett naturligt lif, som för närvarande saknas i nästan alla länder, samt danska allmänheten utmärker sig för ett bildadt omdöme och sund smak för litteratur och teater — dertill har Heiberg särdeles bidragit. Men jemte de ovissneliga lagrar han samlat sig för denna den goda smakens framgång, har han äfven samlat sig en oräknelig mängd ovänner för sättet hvarpå han sträfvat till sitt mål — för sin satir och sin stränghet. Ej under då, att när han slutligen kom på en för allmänt klander så blottstäld plats som en teaterdirektörs, han blef mer än mången annan, som sämre fyllt den, ett mäl derför. Nu var hämndens timma kommen för alla hans litterära fieåder; och hela denna svärm af litteraturens infusionsdjur, som vär tid så rikligen framalstrar, flögo öfver honom såsom en gifven pris och blefvo ty värr understödda af många bättre begåfvade med eljest högre lyftning och större värde, men hvars fäfänga olyckligtvis äfven genom honom blifvit sårad. Det högljudda missnöje som yppat sig öfver teaterns tillstånd, förghas derföre hos mänga med en tyst skädefröjd öfver den stränghet, med hvilken deras fordom stränge domare nu sjelf blir behandlad. Hvad det ögonblickliga missnöjet än må säga, står det dock fast att Heiberg genom sina snillrika tankar, sin klara blick, sin fina smak och oforgengelige Lune varit en af smakens skickligaste kämpar. Från sin födelse Musernes Yndling har han intill sin lefnadsafton förblifvit deras trognaste riddare, och när afondens och hämndens lumpna skräl snart tystoat och är glömdt, skall Heibergs pamn fortfarande ofördunkladt sträla på danska possiens himmel, såsom en af dess skönaste stjernor. Och härmed får jag bjuda min herre farväl! Mitt dref har blifvit alltför långt; men jag har önskat vidröra förhållanden, som svenska läsare icke känna och danska velat glömma. Jag hoppas att vi personligen räkas, om icke annorstädes så paa Comedien. På det vi då må lära känna hvarandra, får jag föreslå att när nästa gång en af Höibergs pjeser blir uppförd, gå vi bäda på spektaklet; då skall jag vid pjesens slut ropa: lefve Heiberg! om då min herre tillägger: och fru Heibergr, —så är bekantskapen gjord, och hafva berr och fra Heiberg åter haft sen privat förlustelse. Med all -aktbing Sörenssonn. Tham fö nn ön AR ATT

19 mars 1855, sida 3

Thumbnail