Aftonbladet – 19 mars 1855, sida 3

Heiberg såsom teaterdirektör. Med ofvanstående rubrik ha vi med posten från Köpenhamn fått emottaga ett på svenska affattadt, till vår Köpenhamnskorrespondent stäldt bref. Vi meddela det till den kraft och verkan det kan ha; ehuru det verkligen synes oss, att denna icke kan vara så särdeles stor, och ehuru saken icke kan ligga den svenska allmänheten så nära, att en polemik derom borde kunna uppstå i svenska blad. Att Heiberg är en af Danmarks största litterära notabiliteter, att han skrifvit ypperliga dramatiska stycken och en lång tid med både snille och skärpa handhaft den estetiska kritiken, är väl bekantiSverge, och vi ha äfven en gång egnat en utförlig framställning åt denna betydande och inflytelserika litterära verksamhet (Aftonbl. 1852 n:ris 190—193); men af dessa litterära förtjenster följer icke ofelbart att Heiberg äfven är en utmärkt direktör för danska nationalteatern. De anmärkningar, som i detta hänseende försports emot honom, ha varit alltför allmänna inom hela den danska pressen, för att endast kunna förskrifva sig från ett hämdlystet kotteri och en illvillig skråanda. Det är visst möjligt att man på Heiberg såsom teaterdirektör haft större pretentioner än på någon föregående, men detta icke utan skäl, då ingen så skarpt, så utförligt och så ihärdigt kritiserat och klandrat teaterns föregående administration. Det är under sådana förhållanden icke så underligt om danska pressen något bittert klandrar, när Heiberg öfverser med sådana missbruk eller begår sådana fel, mot hvilka han sjelf fordom gjort de skarpaste anmärkningarne, när han visar samma ringaktning för allmänna opinionen som de fordna af hofstallmästare och afdankade generaler bestående teaterdirektionerna, och då han t. ex. för vaudevillen alltför mycket försummar konstens öfriga arter, Att detta pressens omdöme i icke oväsentlig mån delas af allmänheten bevisas af flera omständigheter. Så var t. ex. nyligen till en representation å Köpenhamns kongl. teater ingen enda biljett såld till första KE och summan för alla för aftonen sålda biljetter uppgick endast till omkring 30 rdr, — Den insända uppsatsen har följande lydelse: M. H.! Oaktadt vi lefva i samma stad och min herre troligen är en mycket utmärkt man, har jag ändå icke lyckats få upplysning om min herres namn, och. ehuru vi möjligen öfta sammanträffa, ja, hvem vet, kanske språka tillsammans, har jag dock icke kunnat finna något lämpligare sätt att vederlägga nägra af Tit. framställda oriktiga uppgifter, än genom att låta införa vederläggingen i samma långt bort ifrån oss utgifna tidning, som upptagit och kringspridt de falska uppgifterna, hvilket jag gör Så mycket heldre som derigefom samma läsare blifvå i tillfälle att erfara de olika åsigterna omfsamma sak. I er tid då de på längt afständ fränskilde personers meddelanden till hvarandra i så hög grad blifvit underlättade, att de nästan flyga dem emellan, öch i elektromagnetismens uppfinnares fädernesland — är det emellertid nästan barbariskt att medelst en på nära hundrade mils afständ utgifven tidning meddela sina tankar till den som man kanske har till närmaste grande i samma hus. — M. H. är troligen en mycket pålitlig korrespondent och dessutom en högst aktningsvärd person, men allt detta kan icke förhindra att Tit. icke nägön gång kan begå ett eller annat misstag — ty det kan ju hända den bäste; dä är det den bättre underrättades pligt attsöka rätta misstaget, på det icke vrängda framställningar och falska äsigter må komma att utspridas, ty det är ju nogsamt kändt att saningen är det mäl vi alla mångtusende publicister i främstå rummet eftersträfva. J Tit. bref af d. 3 Febr. har danska teaterns förhällanden blif vit vidrörda, och det är af denna anledning nägra oriktigheter blifvit framställda, som jag härmed anhåller att få rätta. — Tit. klandrar daoska teaterns närvarande tillständ och Heiberg säsom teaterdirek tör. Detta klander är Tit. visserligen ingalunda ensam om, utan det delas åf ganska mänga, och jag nödgas — som jag är opartisk — medgifva att något skäl till klander kan väl finnas; men de klandersjuke förstora i allmänhet anledningarne till missnöje och tillfoga derjemte med nöje en del alldeles ogrundade, samt förbise helt och hället den stora förtjenst Heiberg det oaktadt i flera fall onekligen eger säsom teaterdirektör. Innan jag gär att närmare omtala denna del af frågan, vill jag först rätta de helt och hället faktiskt oriktiga uppgifter som Tit. i sitt bref hår anfört, och hvilka troligen delas och återupprepas af de mänga som gerna tala om det de icke hafva reda på: Tit. säger att man endast upptagit sådana arbeten som smickrade direktörens författarefäfäånga eller i hvilka direktörens fru hade nägon favoritcol, och publiken har börjat tycka att nationalteatern väl mycket synes vara en privat förlustelseanstalt för herr och fru Heiberg .... Då direktörens fru är teaterns största artist, är det naturligt att under hYilken direktion som helst, som NB har estetisk sinak, hon ofta kommer att uppträda i större roler; men att detta under Heibergs styrelse icke inträffat i någon frapant eller för de andra artisterna sårande grad, torde följande, från säker hand erhällna upplysningar till fullo visa. I närvarande såison — dä missnöjet varit störst — hafva tills dato 56 olika pjeser blifvit uppförda. och nti daccsa har frn Haiharg