Aftonbladet – 19 mars 1855, sida 2

vid denna tidpunkt i så hög grad spridt sig ej blott i Frankrike, utan i hela Europa. Min sonx, fortsatte han, dessa sällskaper må hafva huru stor olikhet som helst i former, ceremonier och karakter, så hafva de detta oaktadt ett gemensamt mål, nemligen folkets moraliska och fysiska frihet och emancipation. Grundiden är visserligen ej visad utan slöja för alla medlemmar.; för den obildade döljes den under allegorier och symboler; endast sekternas öfverhufvuden och de utvalde erhålla fullkomlig del af formen, på det de genom denna heliga skatt må föra sina bröder på den sanna, traditionella vägen. Det är denna enhet i åsigter som utgör hufvudstyrkan i våra samfund; och den skall en dag förr eller sednare frambringa de mest lysande resultater. Ni vet, mir son, huru noga jag studerat edra känslor, tankar och handlingar, ooh jag är öfvertygad att ni ej skall vägra helga ert lif till försvarandet och utspridandet af dessa heliga ider, hvilka lifva oss. Låtom oss pu komma till: det egentliga ämnet för vårt samtal; afhör mig med den största uppmärksamhet. Konungen finns ej mera. ... Himmel! Är Ludvig XV död? frågade Philip bäftigt. Huru! Vet ni det ej? Ah, jag påminner mig nu att ni ännu låg i yrseln då det kungliga dödsfallet inträffade... Ja, han är död, och hans sonson Ludvig XVI har efterträdt honom. Må den nye konungen skänka lyckligare dagar åt vårt olyckliga land! yttrade Philip dystert. Må han i synnerhet utplåna minnet af sin föraktligs föregångare, hvars namn är synonymt med egoism, utsväfsingar och ... Skymfa honom ejl!v utropade stormästaren och sträckte handen !emot hanom liksom för att tillsluta hans mun. Så rättvisa edra förebråelser än-må vara; så besvär jag er att ej