Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 2

satte hans galla i rörelse och han gick sedermera att spisa med bättre aptit. På den andra massackern följde en tredje, på den tredje en fjerde, som var den gräsligaste af alla. Allt hvad czaren då på sin väg mötte, lika mycket om det var menniskor eller djur, blef nedgjordt. Hela städers och provinsers invånare blefvo i massa utrotade,. Så gick det med Nowgorod, som man utan ringaste grund beskyllde för att stå i förbindelse med Polen. Czarens tåg till den åt förderfvet invigda staden var fullkomligt mongoliskt. Alla på vägen belägna byar och gårdar blefvo uppbrända, invånarne nedhuggna. Genom utstötande af det tartariska ordet Halla! gaf czaren i Nowgorod signal till ett allmänt slagtande. Återkommen till Moskwa anordnade den ryslige czaren, såsom han kallas i gamla ryska folksånger, den femte massackern. Dess offer blefvo dels lefvande uppskurna och stekta i för detta ändamål särskildt intattade ugnar, dels sönder: sågade. Sin brorson Wladimir befallde czaren att dricka gift. Då räckte dennes gemäl, sedan hon sjelf druckit, giftbägaren åt sin man och sina barn. Hela familjen dog inför Ivans ögon, som mycket roade sig åt deras dödsryckningar. På det meniga folket anställde han hetsjagt genom dertill särskildt dresserade björnar. Under den sjette massachern dödade han med egen hand sin äldsta son! Slutligen lät han genom soldater nedgöra sina många bödelsknektar och han dog derpå i sin säng med allt själslugn och fullkomlig tillfredsställelse. Icke en arm hade någonsin lyftat sig emot honom. På sträckbänken lagda bojarer bådo under dagslänga marter för. c2arens välgång. När han var död, begret åonom hela nationen, begret honom uppriktigt. När underrättelsen om hans död kom, berättar Karamsin, prang folket omkring på gatan, tjutande af förtviflan; till och med slägtingarne till hans otaliga offer goro otröstliga och anlade djup sorg! — — — Tiderna ha sedan dess något förändrats; litet yttre ovlityr hariett och annat hänseende tillkommit, men sjelfva det egentliga ryska folket är ännu i sin rot ;ch kärna detsamma som det var i 16:de och 17:de århundradet, och czardömet är det samma som det var på Ivan den förskräckliges tid. Det är Nikolaus I len för te, som äran tillhör att ha utvecklat och närmare fastställt czardömets id och att slugt ha besagnat sig af konjunkturerna, för att rensa czarismen från de europeiska elementer, med hvilka den ycktes börja att bemängas. Den triumferande utsången af Rysslands krig mot Napoleon den store frambragte en liflig rörelse i ryska folkets sinnen. Men den vaknande nationella känslan hos sjelfva folket var icke här såsom annorstädes förbunden med något frihetssträfvande; tvertom arbetade den CZ8FiSmen i händerna. Man började med fullt medvetande fatta och antaga den moskovitiska despotismen såsom len egentliga kärnan af den ryska nationaliteten. Följaktligen skulle då Rysslands bestämmelse bli den att söka realisera denna id i allt vidsträcktare och sidsträcktare kretsar. Detta är. czardömets ledande ranke, och den lefver icke blott hos regeringen utan hos den öfvervägande massan af folket, så att för de lägre klasserna den czariska despotismen är en trosartikel och de högre trösta sig öfver den tryckande känslan af allmänt slafveri med den öfvertygelsen, att Ryssland genom czardömet är kalladt till herraväldet öfver verlden. I alla tider har det smakat den menskliga lägheten väl att se sin egen träldom och sin egen smälek utsträcka sig äfven till andra. Folkfrihetens vänner i Europa böra icke göra sig nå gra illusioner om det ryska folket, och af detsamma sänta några stora ansträngningar till förädling och frihet. Nikolaus har icke talat såsom en svärmande fantast, utan med fullt och klart medvetande, då han i sina manifester betecknat vesterns folk säsom hedsiogar och eländiga orostiftare, mot hvilka ett korsäg väl kunde vara af nöden; han kände att det lyckats honom komma derhän att göra den moskovitiska despotismen till en nationalsak och attimassans ögon söra den liktydig med det heliga Ryssland. Ryska nationen är ett bedrödigt exempel på, bvarthän en långvarig, samvetslös och konseqvent despotism förer ett folk. Hela den ryska kulturen är ett stillastående träsk fullt af giftiga vexter; hela den ryska staten är en förfärlig maschin, i hvilken hvarje tillstymmelse till sannt folklif och nationell trefnad krossas och förintas; ryska adeln är numera ett stånd utan enhet, en klass af soldater, skrifvare och prestsöner; den ryska embetsmannaverlden är en enda stor i grund förderfvad massa, ett skabb-utslag på ryska folkets kropp, och detta folk sjelft, på hvars jätte kropp sedan århundra len så mänga bördor och fjättrar wycka, detta folk af hfegne ryska bönder, genom ett oöfvers.igligt svalg skildt från allt hvad i Ryssland kan kallas europeisk bildning, fullkomligt fremmande till och med för sina egna vänners sträfvanden, sedan århundraden trälbundet till kropp och själ, utan upplyftande minnen af något slag, utan förhoppningar om en bättre framtid, vexlande mellan en instinktmässig melankoli och vild utsväfning, antingen slaf eller röfvare — detta folk, som dess egna författare, skalder, vänner skildra sådant, det skulle vara kalladt att pånyttföda Europa och bestämma verldens framtid! Det är en förblindelse utan like. Skall Europas friTÅ het och bildning räddas, så måste den af czaren omsider kastade utmaningshandsken upptagas på fullt allvar, och det moskovitiska czardömet drifvas undan till Asiens stepper för att der uppsöka qvarlefvorna af de mongoliska stammar som fo.dom hotade I Europas civilisation. Man kan af det nu anförda sluta huru mycket det har att betyda, när det heter att Nikolaus förvärfvat sig ryska folkets kärlek. Den djupa vördnad som visas för czarea har i sjelfva verket lika litet samband med förståndet och bjertat, som den dyrkan som egnas åt den ortodoxa kyrkans många helgon; begreppen om czarens helighet och gudomliga makt kunna gerna räknas med bland denna kyrkas många vidskepligheter och krassa trosdogmer.n Vi förmoda att mången efter genomläsning häraf skall förskaffa s:g den lilla skriften, som kostar 12 skillingar, och att enhvar som läst densamma skall önska att få se det andra häftet snart utkomma. I ——— Vecko-uppgifter rörande Riksbanken, afgifna den 9 Mars. Fonden till utlåning för handel och