Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 1

jag kan bedraga mig i min förmodan; men i afton skall jag vara fullkomligt säker, Om jag inom några timmar härefter ej underrättät er genom ett bud om mitt misstag, så har jag hopp att lyckas. Jag ber er endast skänka mig några timmar. . O, min Gud! hur skall jag göra? frågade fru de Villeneuve uti dödlig ångest. Chevalier, hvartill råder ni mig? Flickan synes vara uppriktig, svarade hr de Lussan eftertänksamt. Tro henne, min vän, tro henne! ropade financieren obetänksamt, jag går i borgen för hennes goda vilja. . .. Det som jag säger, är bara en förmodan,, stammade-han då fru de Villeneuve häftigt vände sig :emot honor, ,jag känner mamsell visst icke; jag har blott händelsevis sett henne någon gång på scenen... jag är minsann icke bland de inänner som . .. SOM... .M Till den stackars generalförpaktarens lycka hörde ingen på hans krångliga förklaringar. Abbedissan fästade på Sylvia sin skarpa, genomträngande blick och började: Ni vägrar förklara er, mamsell... edra halfva fraser kunde likväl tolkas på ett mindre behagligt sätt... Ni nästan medgifver er hafva gemenskap med den arma Thåreses rånare. Hvad skulle ni säga om familjen de Villeneuve, efter en dylik bekännelse, direkt vände sig till domstolen? Den skulle ganska säkert tvinga er att tala., i Om den äfven hotade mig med de förfärligaste lidanden min fru, svarade dangösen med bestämdhe:, ;kunde jag ej yttra ett ord mera.n Fru se Villeneuve syntes öfverlägga. Må göra, sade hon slutligen ifrivt, jag förtror mig helt och hållet till er, ,. det är ej möjligt att ni skulle vilja bedraga en förtviflad mor... Ja, jag lofvar vänta till i mor