rf STOCKHOLM, den 17 Mars. Svenska Tidningen har trott sig böra lemna ett svar, eller åtminstone någonting som skulle kunna se ut som ett svar, på hvad vi i lördagsbladet anförde rörande den af Storthinget nedsatta jurykomiten och norska regeringens vägran att sanktionera densamma. I stället för att till vederläggning upptaga något af hvad vi anfört, vänder sig Sv. T. först till ett yttrande i Morgenbladet, att ,det kungliga beslutet är ett tvedrägtsfrö, utsådt mellan regering och nationalförsamling, hvilket yttrande, som i Morgenbiadet innebär och är stäldt i samband med en skarp förebråelse mot regeringen, Sv. T. dock tager till intägt för sin yttrade mening, på samma gång vår svenska kollega åter afbördar sig en bitter utgjutelse mot Storthinget, för att det mförnärmande uppträdt mot konungamakten,, för att det utan anledning kastat handsken för dess af en(!) norsk representant sjelf (!) kallade fientliga demonstration o. 8. v. S. T. antager vid detta utfall oupphörligt såsom gifvet hvad som skulle bevisas, eller att det är den lagstiftande makten, och icke regeringen, som i denna fråga intager offensiven, och utropar derefter, liksom vore genom degzsa förnyade exklamationer mot Storthinget någonting bevisadt: Sådan är för närvarande tortbingets och regeringens ställning till hvarandra och vi vädja härom med trygghet till hvarje oväldig betraktares domslut. Sv. T, vänder sig derefter till norska justitiedepartementets utlåtande i fiågan och menar att Aftonbladet lagt mycket vigt på detsamma. . Liksom Svenska Tidningen, ehuru ur motsatt synpunkt, hade vi endast fästat uppmärksamhet på de motsägelser, i hvilka departementet invecklade sig, genom att-tillstyrka sanktion åt Storthingetsbeslut, men tillika söka ådagslägga, att en dylik sanktion icke kunde innebära något erkännande af Storthingets rätt att nedsätta dylika komiteer, utan snarare lända till ett upprätthållande af