Aftonbladet – 16 mars 1855, sida 2

rignac, ,ert bref löper ingen fara.... Det finns i klostren bland pensionärerna och nunnorna vissa hemligheter, hvilka jag som abbedissa är nödsakad att känna; enligt våra stadgar måste jag läsa alla bref som komma till eller afgå från Val-de-Gråce. Dansösen stod ännu qvar i skuggan jemte chevalier de Lussan, hvilken ej kunde återhålla ett hånande småleende. Fru de Merignac förde papperet så nära elden hon kunde utan att bränna det; då det några minuter varit utsatt för den starka hettan, betraktade hon det ånyo, och snart hade hon den tillfredsställelsen att se fina rödaktiga bokstäfver uti den breda marginalen. Hoa igenkände Thåråses stil. Jag gissade rätt! utropade nunnan triumferande och visade papperet för de förvånade frräldrarne; den lilla är uppfostrad uti Visitandiner-klostret och jag vet att de der mycket begagna sig af dylika knep. Man skrifver med mjölk eller citronsaft, och då förblifva bokstäfverna alldeles osynliga tills man närmar dem elden. ... Jo jo, med sådana der intriger roa de sig hos Visitandinerna!... Men abbedissan i Val-de-Gråce är för klok att låta bedraga sig af någon list! Under det fru de Merignac på detta vis gaf sina känslor luft, fortfor hon alltjemt att värma papperet, på hvilket det ena ordet efter det andra allt tydligare började framstå. Ett sådant gammalt förhärdadt troll! sade dansösen sakta åt herr de Lussan, Huru många kärleksöref skall hon ej hafva uppsnappat! ... Huru många älskare skall hon ej hafva gjort förtviflade! ... Och ändå slår jag vad om att hon förr i verlden begagnade dylika lister för egen räkning. Lussan var för mycket upptagen af sina egna tankar; han gaf ej akt på dansösens bitande anmärkning. Fru de Merignac, som hittills vägrat besvara de otåliga föräldrarnes alla frågor angående den sympatetiska skriften värdigades ändtligen lyssna till dem. En hastig blick på det värmda papperet öfvertygade henne att orden voro tillräckligt tydliga för att utan svårighet kunna läsas.