Aftonbladet – 16 mars 1855, sida 2

j vars en alldeles fri och okontrollerad handelsrörelse; den bör, i vår tanke, alltid vara noga kontrollerad, men upphöra att vara privilegium för ett visst antal personer på hvarje ort., I — Såsom ett ytterligare bidrag till den Jfolofliga bränvinsbränningens historia här i landet, meddela vi efter Östgöta CorresponI denten följande märkliga underrättelse i bref från en person i trakten af Skenninge: . Den 22 sistl. Januari, åå bonden Peter Ericsson i Önstorp af Bjälbo församling och dess son, nämndemannen Aifred Pettersson från Bjälbo kyrkoby, med biträde af an.agne brännmästaren Gabriel Lagell från Hogstad törsamling, voro vid Önstorp sysselsa ta med bränvinsbränuing, förs:gs den utanför och intiil brän(neridörren anlagda draoklären med en fallucka, så att den dermed obekante, i stället för att inkomma i bränveriet, nödvändigt skulle sjunka till boten af dranklsren. Ehuru, som det bestämdt påstås, luckan blifvit anlagd endast för de personer, som möjligen komme att göra beslag å lönbränningen, blef. odet annorlunda. Drängen Carl Morå, i tjenst hos Alfred Petersson, som förut blifvit tillsagd att till Önstorp förskaffa en kylare, hvarmed den som förut begagnades skulle utbytas, hade dermed begifvit sig dit aftooen. Okunnig om anläggningen af falluckav, går Morå direkte åt bränneriet; ankommen nära tiil dörren, stiger han p. den anlagda falluckan, som genäst vippar till med sådan fart, att han får af dess andra ända ett svårt slag i hufvudet i samma stund som han nedföll till botten af den med het draok til! es del fyllda dranklåren, ehuru han dervid Jikväl lyckligtvis egde nog krafter att hastigt komma i stående ställning, annars hade döden genast varit en följd. Efier flera anskri — och sedan han fäfångt sökt att sjelf komma ur liren — öppnades den med tvenne gröfre jernsiänger och reglar innanföre stingda dörren, och Alfred Petersson utkom sjelf och uppirog sia olycklige, till medjan halfkokade dräng, under yttrande, att det ej varit hans uppsät att fånga honom; hbvarefier Morå fick logera i bränneriet öfver natten och sedan om morgonen i allsköns tysthet uppfördes i boaingshaset, der han, liksom fördold för gärdens öfriga folk, blef uppassad af barnen: Ffier 13 åygas förlopp, och utan att läkare under sä lång tid och fasliga plågor blifvit tillkallad, forsslades Morå i sictande ställning, utan byxor och väst, som var omöjligt att pitaga, men pådragen tvenne gamla rockar, till. sin vära en mil derifrån boende, gamla sjukliga moder på Ullevids egor i Gerstads socken, der en karl, som allmänt kallas Smed-Fredrik, biifvit åt honom använd som läkare. Morå är der ännu vid lif, men af plågor så förtärd att man måste rysa dervid. Brefskrifvaren tillägger slutligen: Händelsen har tilldragit sig i en ort, der så mycket annat, såsom listiga hästmänglerier, falska spel eller tjufspel, en mängd lönbränningar, slagsmål och stöld sägas blifvit föröfvade af bönder ms fl. De vore önskvårdt att allt dylikt strängt efterhölles, och hvartill hvar och en rättskaffens menniska bör söka act bidraga, för att få ogräset uppryckt och utroftadt innan det hinner att förqväfva den goda säden. Iaom samma ort är visserligen ännu Sertalet af bönder oklanderlige, och mången som med ära och redbarhet b-flitar sig om att ståndet må förtjena att bibehålla det häfdvunna vamnut af det hedervärda, ehuru åtskillige äfven af oss — af ren svaghet — likasom frukta att öppet utiela sina tankar om och gi.va förebräelser åt listens, ets, bedrägeriets, våldets och brottets utöfvare. Förhållandet måste blifva annorlunda, om förbättring skall åstadkommas; hvar och en som vill vara ansedd för en redbar och rättskaffens menniska, bör icke frukta att tillhälla de vederstyggliga, men afsky deras sällskap, förakta deras vänskap och, der slägtskap är, anse densamma dödad intilldess de afstå från alt den styggelse, hvarät d nu öfverlemnat sig.n Red. af Ö. C. upplyser att bonden, hes hvilken förestående illgerning inträffat, är, i sammanhang med lönbränning, derföre stämd. — Från Kalmartrakten meddelar Baromcetern följande ytterligare bränvinsbränningsbeslag: Natten emellan den 5 och 6 dennes verkställde kronolänsmaånnen Rydell ytterligare beslag å 2n smygbrännerier, nemligen hos torparen Johan Peter Magnusson i Kroxmåla och Gustaf Svensson i Lilla verke, af Oscars socken: Den bränvinsredskap, som togs i beslag hos Magnusson, var vid tillfället i full verksamhet, och bestod af en kopparkittel om 7 kannors rymd, med bröst och rör af jernbleck; men den hos Gustaf Svensson anhållne var af ännu mindre kannerymd, förfärdigad af bleck, och således af ringa värde. Ingendera af nämde personer, som erkände sina lagbrott, innehade nägot bränvin, tillverkat med berörde redskaper, utan endast ett mindre parti s. k. förbränna eller lank, som jemväl anhölls under be slagsanspråk. — Slutligen anföra vi ur tidningen Gefle följande: Af den aå K. befallningshafrande tillförordnade särskilte äklagaren för bränvinsbränningsförbrytelser verkställdes i början af förra veckan ett bränvinsbrånningsbeslag hos bonden Olof Andersson i Westerfallet Fernebo socken. Olof Andersson, som ville göra troligt att bränningen företagits honom ovetandes och mot hans vilja af dottren i huset, var beslagarena behjelplig att utbryta och utbära den begagnade redskapen, sedan man efter längt underhandlande förmått flickan att öppna dörren till huset, Jer hon förehade sina abörationer och hvarest man under ett omstjelpt kar ann en ankare varmt bränvin, hvilket hon hunnit sftappa och gömma medan baltningen ä dörren egde rum. — På andra ställen i Fernebo och Årsunda socknar fann man visserligen vid samma tillfälle a. len i fihusen förvarade varma dranken, att bränning vyligen försiggätt; dock kunde beslag icke verkställas. — Umeå stad framvisar för närvarande en särdeles liflighet. Finnar ankomma och finnar afresa; och man kan utan öfverdrift antaga, säger Umeåbla. let, att närmare 700 st. besökt staden under de två ednaste veckorna. En dag ankommo ej mindre än 237 t. Ytterligare väntas, såsom det säges, en karavan å 800 hästar, som en handlande i Wasa ämnar skicka litöfver med tjära, som nu hufvudsakligast utgör imorten. Efter hvad som uppgifves, skall emellertid iandeln vara klen, dels enhär finska bonden saknar Re An mIinsmAaR ÅRA Arma dAan man AnmAamA Hill nr ntta ma ÅAb