Aftonbladet – 15 mars 1855, sida 2

nämde regering lagt någon vigt nödvändigheten satt försäkra sig om de Skandinaviska makternas medverkan genom att förbereda parlamentet på, att man mäste erbjuda dem eller ingå på sådana vilkor, som kunde motsvara äfventyret och uppoffringen af att gå med i striden, Vi hoppas att ingen måtte tolka detta yttrande å vårsida såsom ett missnöje dermed, att den engelske premierministern icke sökt en ögonblicklig folkgunst medelst politiska bravader, hvilkas fullföljande i verkligheten icke kunna bero helt och hållet på Viljan utan äfven på lyckan; vår mehing är ingalunda att han t. ex. hade bordt likna en viss landshöfding M., som på ett ställe i tryckt skrift yttrat att om han blott hade aderton mån dugliga soldater till hjelp från Sverge, så trodde han sig dermed kunna revolutionera Finland och taga in Petersburg; men vi anse, att det hade varit en fordran både af hvad som höfdes, af decorum, och af den nya ministerens ställning, att istället för ett lamt försvar för föregångarne, framställa ett sådant program hvarigenom den åtminstone, hvad afsigten och syftningen beträffade, bestämdt skilt sig från den gamla. Ingenting hade ock varit lättare än detta, om lorden t. ex. blott yttrat sig sålunda: Erfarenheten har visat oss, och jag erkänner att stora fel i systemet blifvit begångna; jag erkänner, att jag äfven haft min andel i dessa fel, åtminstone genom efterlåtenhet åt mina kolleger, men jag anser mig derföre också böra nu lofva engelska folket, att om de svåra lidanden som uppstått genom dessa fel, kunna godtgöras till någon del genom en ändring i systemet, så skall det åtminstone icke fattas vilja dertill å min sida. Jag försäkrar ock, att regeringen är bestämd att icke sluta en fred annat än på hederliga.vilkor, som kunna betrygga oss mot händelser sådana som de, hvilka föranledt detta krig; och slutligen förklarar jag min tanka vara, att Englands och Frankrikes och hela det öfriga Europas sanna fördel är, att om krigslyckan skulle gifva åt våra tappra armåers ansträngningar all den framgång som vi önska, så böra vi begagna densamma för att reducera berörde makt så, att den under detta och ett kommande århundrade icke mera på något sätt skall kunna oroa Europa eller tvinga detsamma att underkasta sig den alltför tunga bördan, att midt under freden underhålla stående armåer af millioner. En sådan förklaring hade icke utgjort något tomt skryt, men väl innefattat en behöflig förbindelse med hänseende till viljan, ett löfte, som sannolikt väntades, och hvars ateblifvande förekommit oss anmärkningsvärdt. Detta utgör anledningen, hvarföre vi ansett arten af lord Palmerstons anförande vid det ifrågavarande tillfället böra framhållas, såsom ett ämne för eftersinnande äfven hos den svenskå allmänheten. LA J