Aftonbladet – 14 mars 1855, sida 2

hufvudsakligen för sina rätt goda kupletter och de i stycket uppträdande skådespelarnes ypperliga mäskering. Denna vinter har gjort epok inom nöjenas och sällskapslifvets verld. Man kan göra sig en föreställning om mängden af baler och lukulliska tillställningar, då mån får höra omtalas att de unge -eleganterna få springa ur bod och i bod för att förskaffa sig ett par hvita boivins.. Tidningarne hafva redan omtalat det lysande slädparti, som i slutet af förra månaden egde rum och som anfördes af kronprinsen och hans gemål. I denna vecka säges ett societetsspektakel komma att uppföras hos konungen och drottningen. Krigsgudens månad har redan hunnit ett godt stycke å väg. Almanackan kallar den vårmånad; historien de stora händelsernas månad. Vidskepelsen utmärker icke mindre än fyra af dess dagar såsom olyckseller så kallade Tycho-Brahe-dagar, nemligen den !, 4, 14 och 15. Äfven i år har denna månad icke förnekat sin verldshistoriska betydelse. Det var dock icke på någon af dessa olycksdagar, som verldarnes herre inför sin tron kallade jordens mäktigaste man, alla ryssars sjelfherskare. Han, som aldrig känt något hinder för sin viljas verkställande eller sina önskningars uppfyllande, som öfverallt genom undergifne redskap utsträckte sina vidtfamnande armar... äfven han har nu upplefvat ett ögonblick, då hans starka själ plötsligen nödgats bekänna: jag är makilös,. Sådan är dödens jemnlikhet. Här är icke platsen att dömma öfver jordens store. Hvad Nicolai I verkat, skall fordra lång tid för att af historien rätt uppfattas. Man må benämna honom civilisationens fiende, barbarismens banerförare; historien skall icke dömma honom utan -såsom ledare af ett talrikt folk, som ännu befinner sig på sitt första utvecklingsstadium; och hon skall icke glömma den i arf gående tanke, som utgör czarväldets kärna och som uttryckes i dessa ord af Alexander II: Måtte För