Aftonbladet – 14 mars 1855, sida 1

af Finska viken, och att farhågan för en ny hemsökelse, minst dubbelt så mäktig, .qvarhållit den derstädes. Med ett ord, cezaren som skapar så många armåer af intet, behöfver dem och många fler, om han blott kunde åstadkomma dem, för att betäcka en gränslinie som sträcker sig från Kaspiska hafvet till Östersjön. Det är nu onekligt att vår position på Krim blir med hvarje dag mer och mer betänklig för furst Menschikoff. Han har varit tvungen att dela sin styrka i tre delar, medan vår endast är delad i två. Det står en rysk a.må framför Eupatoria, och den måste stå der till dess de allierade finna lägligt att drifva den derifrån. Det står en annan styrka inom Sebastopol och förskansningarne på norra sidan om hamnen. Det står en tredje i dalen framför Balaklava. I den mån terrängen blir tjenlig för kavallerioch artillerirörelser, är det intet tvifvel underkastadt att de allierade skola företaga åtminstone en tillfredsställande retognoscering af ryska styrkan vid Kamara, en position som kan stormas och intagas, och hvarifrån reträttlinien på intet vis synes fördelsktig för de flyende. Vid sista postens afgång var marken ännu icke fullt tjenlig för artillerimanövrer, men den blir det mera för hvarje dag. Vi kunna med säkerhet sluta, att företagsamma befälhafvare såsom general Bosquet och -sir Colin Campbell ej skola låta tillfället att slå ett slag gå sig ur händerna, eller försumma att skapa ett tillfälle, om så erfordras. De kunna välja sin tid för angreppet; för försvaret äro de hvarje stund fullt rustade. Skulle det befinnas grundadt att de ryska kanonerna beherrska högländarnes läger eller jernvägen från Balaklava, blifva utan tvifvel dessa kanoner tagna eller drifna ur vägen. Hvad operationerna omedelbart framför Sebastopol beträffar, så synes det nu böra antagas att de allierade hafva staden helt och hållet i sitt våld, och att, om de icke kunna behålla den så länge tills de gjort sig till herrar öfver de nordliga verken, kunna de förstöra den och göra det omöjligt för ryssarne att bibehålla den. Vi kunna derföre tillförse oss att med en förökad styrka, med fördelaktiga positioner och litet fäktning, för att lifva modet på soldaterna, kommer kriget att antaga en annan gestalt, och att vi fastän naturligtvis flödet af klagovisorna icke skall upphöra så länge kriget räcker, nu kunna vänta gladare och betydelsefullare nyheter från Krim. Den oroliga väntan före aktionen är mera pröfvande för soldaternas och nationens mod än någonting avnat i krig, utom reträtt; men den är en stor general och de äro sanna soldater, som förstå när och huru de skola vänta och när och huru de skola slå till. Tiden ger ofta försigtigheten rätt, äfven när den för öfverdådet ser mest ut söm senfärdighet och feghet, och den, som i krig ger åe minsta chancerna åt tillfälligheten, säger Fredrik den Store, pär den skickligaste generalen.n SEEDS ERE