Aftonbladet – 14 mars 1855, sida 1

På TI sn Bad -ERT FR SA nn dninggatan AF 29, hvarifrån vagnarne äfven afgå nes ROR ROR RER NRA STOCKHOLM, den 14 Mars. De allierade armernas lidande på Krim synes ändtligen hafva nått sitt slut, och korrespondenserna derifrån till de engelska tidningarne blifva mer och mer förhoppningsfulla. De gröfsta bristerna i den engelska kommissariatförvaltningen synas bafva blifvit afhjelpta, och den engelska armån börjar sent omsider få fullt upp af förnödenheter. Ryssarnes tillbakaslagna stormningsförsök mot Eupatoria har åter upplifvat det sjunkna modet hos trupperna framför Sebastopol, under det vårens annalkande gör det möjligt för dem att snart återtaga offensiven. Det börjar äfven visa sig att ryssarne icke lidit mindre än de allierade, och man har anledning tro, att uppgifterna om deras styrka på halfön, spridda till en del genom salarierade tyska tidningar, varit betydligt öfverdrifna; Det har dessutom af lord Palmerston i parlamentet blifvit uppgifvet att icke mindre än 35,000 ryssar ligga på hospitalen, och det berättas äfven att flere tusen nyligen omkommit genom en snöstorm på norra Krims stepper, under marschen för att förstärka hufvudarmån. Dessa underrättelser hafva i hög grad lifvat sinnesstämningen i England, och tidningar af alla färger hafva deraf tagit intryck. Sjelfva Times, som så länge och så grundligt förberedt allmänheten på den allierade armåns to-. tala undergång, väntar nu med tillförsigt att de allierade inom kort skola angripa de ånyo i deras rygg framskjutna ryska förposterna. I samma syftning uttala sig äfven andra tidningar, och i Globe, lord Palmerstons erkända organ, läses följande förhoppningsfulla artikel: I Nu, sedan vi vederbörligen piskat våra gudar, såsom somliga hedningar bruka, nu, då våren är i annalkande och armån börjar komma sig före igen, nu då vår ställning förbättras. och de allierades styrka:med hvarje dag utvecklar sina fruktansvärda proportioner, börja vi äfv.n att läsa gladare artiklar i våra mest förtviflansfulla tidningar. Vi till och med misströsta ej att upplefva den dag; då, sedan alla omständigheter blifvit väl öfvervägda, de Politiska. lika väl somde militäriska, nödvändigheten af expeditionen till Krim skall tillbörligen inses och uppskattas. At! vi: gingo dit med otillräckliga medel är klart nog, om dermed förstås att vi icke hade med oss en armå, hvarmed vi kunde intaga Krim vid första anfallet; men att de allierade skickades till Krim utan någon öfverläggning och afsigt, och utan ett tillfyllestgörande och strängt bjudande syfte, är icke en gång klart för motståndarne till expeditionen. Men sakerna stå nu bättre, och en smula framgång skall låta äfven de blinde se, att vinterns offer, så fruktansvärda de också varit, icke varit gjorda för intet. Men vi måste icke vara alltför sangviniska. Det finnes ännu folk som tror att wallacherna varit bättre bundsförvandter än de österrikiska armåerna, och som påstår att turkarne ensamma slogo ryssarne vid Donau och att den allierade styrkan. vid Varna deri icke hade någon andel. Det finnes ännu personer som inbilla sig, att vi med ett ord unde hafva tagit en ändlös skara af turkar i vår sold och genom underskrifvandet af en konvention förvandlat en mobb i en segerrik krigshär. Men förnuftsskäl bita icke på förutfattade meningar; mot sådana finnes det intet annat medel än det välkända att vädja till efterverlden, och vi kunna rättmätigt hoppas att, liksom rättvisa blifvit gjord åt män såsom Moore och Wellington, så skola också en dag en Raglan, en Canrobert och deras likar blifva efter förtjenst uppskattade. Det medgifves nu att furst Menschikoff icke haft alltför glada dagar, och att äfven hans trupper så allvarsamt lidit af vintern, att 35,000 man af dem för ögonblicket ligga på hospitalen. Våra orakler inom och utom parlamentet hafva försäkrat oss att czaren. hade alla fördelarne på sin sida och skulle vara i stånd att efter behag och utan all förlust kasta hundratusentals soldater på Krim. Men nu visar det. sig att han förlorat tusental på -marscherna och nya tusental i kantonneringarne. Han har, vi medgifva det, ett oinskränkt förfogande öfver menniskor; men menniskor äro ett, soldater ett annat, och hvarken czaren eller hans krigsminister kan på en dag göra menniskor till soldater. Ej heller får det förglömmas, att Östersjöflottan, hvars operationer ej undgingo att ringaktas, höll en stor armå på kusterna —