Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 2

och arbetat mycket för den stora flottan, samt i många år bott och haft nästan alla förbindelser i Carlskona och stå!t i fortfarande relalationer till flera eller färre af de inflyteserikaste männen inom vapnet, så att repliken, af alla dessa anledningar, bör kunna anses ega karakteren om icke af halfofficiel, åtminstone i det aldra närmaste uttrycka tänkesätten hos den s. k. stora flottans mest betydande målsmän. Dessa omständigheter äro väl i sig sjelfva endast biomständig! eter af mindre betydelse der frågan egentligen är om argumenter i sak; men vi hafva dock vid detta tillfälle ansett dem ega en viss vigt derföre, att enär det å ena sidan om en artikel af sådant ursprung, och som dessutom framställes med anspråket af en viss säkerhet samt icke utan talent i vändningarne, måste förutsättas att författaren är bekant med och framfört något när det hufvudsakligaste som kan sägas till gendrifvande af de förut införda anmärkningarne; då detta kan å ena sidan förutsättas, så är det för de åsigter som uti de förra artiklarna blifvit omfattade, en så mycket större tillfredsställelse, att repliken knappast vidrör, än mindre förmått vederlägga det, som utgjorde det huvudsakliga af anmärkningarne. För att icke behöfva besvära läsaren med alltför långa diatriber angående detta ämne, hvari åtskilligt af den insända repliken skulle behöfva å nyo upprepas för att kunna besvaras, hafva vi till en del af insändarens argumenter bifogat noter; men anse oss likväl förut i korthet särskildt böra vidröra ett par punkter. Hufvudsumman eller syftningen af de förra artiklarne var att få uttrycka och motivera den meningen, att enligt erfarenhetens vittnesbörd, likasom med afseende på vårt lands politiska och geografiska förhållanden, Sverge alltid blir ett för fattigt land för att kunna underhålla en linieflotta och uppträda såsom egentlig sjömakt, men deremot hänvisas att söka vidmakthålla ett starkt skärgårdseller kustförsvar, men att sedan detta system, understödt af de utmärktaste auktoriteter vi ega inom sjöväsendet samt af krigshistoriens resultater, börjat vinna mer och mer inträde iailmänna tänkesättet, tillvägabragtes ifrån och med hr statsrådet Ullners inträde i styrelsen en reaktion emot detsamma, hvilken icke blott förtär det mesta af de tillgångar som hittills anslagits för sjöförsvaret, utan ock hotarmed nya kolossala utgifter vid blifvande riksdagar, såvida samma syfte skall fullföljas, och utan att dermed kan vinnas något ändamål. För den som behagat läsa de förra artiklarne är det öfverflödigt att nu vidare upprepa något af deras innehåll. Nå väl! emot de hufvudargumenter som i detta hänseende anfördes skall läsaren finna, att insändaren icke förmått åstadkomma någon vederläggning. De hufvudsakliga inkasten hvarmed han rör sig äro tvenne, det ena, att artiklarnas författare fästat för mycket afseende på ögonblickets ställning, men deremot förbisett framtidens kraf. Men härpå svara vi: först och främst, att om ögonblickets ställning är så betydelsefull, att den kan hafva inflytande på hela vår framtid, så lärer väl den böra taga uppmärksamheten mest i anspråk, af samma skäl som en man hvilken är sysselsatt att åt sig bygga ett boningshus, men öfverraskas af en eldsvåda som hotar att förstöra det eller de hus i hvilka han för närvarande bor, icke låter arbetarne å det nya huset fortsätta dermed förr än de fått hjelpa till att släcka elden. För det andra har insändaren såsom nyss är nämndt icke lemnat något enda bevis för att det system för hvilket han uppträdt till försvar har något företräde i afseende på den kommande tiden: framför ett kraftfullt skärgårdsförsvar såsom hufvudsak. Det andra inkastet är, att anmärkningarna emot det nuvarande systemet äro ändamålslösa och framkomma i otid, sedan ständerna bestämt, att anslagen till sjöförsvaret skola användas i enlighet med den sista kongl. propositionen. Vi tro dock för vår del alldeles icke, att regeringen, om den, med afseende på nuvarande förhållanden hade ansett sig böra använda en större del af anslaget för att. dermed förstärka skärgårdsförsvaret, hade äfventyrat någon anmärkning. Men i alla falt reducerar sig detta anfall till ett blott spegelfäkteri, om man besinnar, att regeringen, utom detta anslag haft till sin disposition. de willioner som ständerna beviljat uti kreditiverna, och för hvilkas begagnande regeringen icke är bunden af några föreskrifter. Detta oaktadt har den värde insändaren icke dragit i betänkande att tillåta sig rubricera den hufvudtanka som genomgår de förra artiklarna, såsom ologisk, opraktisk, föga fosterländsk och betydligen inkonseqvent, hvilket till yttermera visso upprepats pä två ställen. Vi skulle utan tvifvel i vär diktionär kunna uppleta ord för att härvid såsom sig bör sätta den ena artigheten mot den andra, men uraktlåta detta, emedan vi tro att föga i sak skulle uträttas med maktspråk eller pösande. ÄRR Vi införa nu den insända artikeln: I hvad förhållande stå Svergis sjöförsvarsanstalter till den närmaste framtidens kraft Så frågar en förf. i Aftonbladet, och söker i 2:ne längre artiklar, tisdagen den 22 Febr. och onsdagen den 2 Mars, besvara denna fråga. Hnfvudionehållet af detta besvarande tyckes vara, att Sverge icke bör ega nägra linieskepp; att de kostnader, som de sednare ären blifvit på dessas iståndsättande använda, äro ändamälslöst bortkastade; att de bordt användas på skärgårdsflottan, och att denna således försummats. Förf. har fullkomligt rätt, då han y Det oa. Fr Rs RR RA AA VR RR