Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 2

UTRIKES. Vi ha i dag danska tidvingar af den 1 Mars, hvilka saknades i de sednast hitkomna danska posterna, som eljest bragte danska blad ända till och med den 6 dennes. DANMARK. I landsthingets möte den 28 Febr. företogs till tredje behandlingen förslåget till bestämmelser rörande vissa inskränkningar i grundlageu. Utan egentlig debatt blef lagen antagen med 35 röster mot 5. Saken öfverlemnades till statsrådet. FRANKRIKE. Till följd af det utomordentligt stora antalet anmälningar från utlandet för deltagande uti industriexpositionen, har platsen i expositionspalatset blifvit så knapp, attöfver 6000 anmälningar från inhemska industriidkare måst af kommissionen afvisas. Uti ett af de sednaste numrorna af Journal des Deåebats läses nedanstående betraktelser rörande Sardiniens redan verkställda och Neapels ifrågasatta anslutning till vestmakterna: — De italienska staterna ha icke kunnat med likgiltighet erfara den konvention, hvarigenom Sardinien tillträdt vestmakternas förbund. Detta förundrar oss icke. Genom undertecknandet af denna konvention har Piemont så att säga bundit sin utrikespolitik vid de allierades; men det har på samma gång försäkrat sig om deras välvilja. Turinerkabinettet står numera icke isoleradt; och när det vill företaga billiga reformer, kan det räkna på hjelp från eller åtminstone sympati hos kabinetterna i Paris och London. Sedan 1848 ärs revolution har Piemont intagit en egendorhlig ställning bland de italienska staterna. Trots hinder af alla slag har det upprättat en regering, grundad på 1egelmässiga och fria institutioner; och dess monarkiska regering, stödd pi de tvenne kamrarne, har under de mest brydsamma omständigheter visat att hon hvarken saknade verksamhet eller energi. Piemonts regering är för närvarande i hela Italien de moderat-liberala partiernas tröst och hopp samt föremål för ett särskildt hat af alla revolutionära partier, hvad färg och upprinnelse de än ega. Men på samma gång ingifver hon äfven grannregeringarne en liflig oro, i det dessa icke utan skäl frukta den piemontesiska pressens och talarestolens inflytelse på deras befolkningar, som ännu uppröras vid minnet af de sista politiska skakningarne. Hvad son sålunda stärker den piemontesiska regeringen, kan framkalla de andra italienska regeringarnes bekymmer. Detta gäller isynnerhet om den påfliga regeringen och om de Båda Siciliernas regering. Romerska hofvet har i flera år legat i en häftig strid med Piemont; konungens regering ville utikyrkans borgerliga angelägenheter införa några reformer, som kunde anses såsom naturliga följder af landets aya politiska författning. Hofvet i Rom ogillade lem ; regeringen fästade dervid intet afseende. Rom eo EERO SENARES RANA: