Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 1

tan, .gjorde : Chavigny. uppmärksam på ett blodspår, som tydligt syntes på: marken. -3Se, sade han. .med .qväfd röst, oban är sårad . . . Ack, om han dogel Hvem? min stackars Philip ?p Nej, nej, densandre . . hämnaren I Ack min Gud! hvad angår. det mig om ban lefver eller dör? ,.. Men Philipt hvar är han? hvad har det blifvitsaf honom ? Hartman svarade ej, ;han sänkte endast ned lyktan i en gång soin gick under den, i hvilken de voro, och till hvilken fem eller sex trappsteg, illa huggna i klippan, ledde. Denna andra underjordiska våning var till en del afstängd genom:en mängd stenar och grus som lossnat från hvalfvet. Der Here, vid träppans fot, låg Philip utsträckt, helt och hållet känslolös. Å Det var lätt att inse hvad som tilldragit sig. Underjordens invånare hade sökt undkomma i den lägre gången, hvarekt förföljandetbetydligt skulle försvåras. Bekänt med alla omvägar och-farori på detta förskräckliga ställe; hade han, oaktadt mörktet, lyckats finna den väg han sökte, att dömma efter blodspåret, som: fortsattes på ändra sidan. Utixrsin blinda: ifversatt förfölja honom, hade Philip ej bemärkt trappstegen, utan störtat ned: Chavigny och Hartman nedstego skyndsamt föratt. bjelpa deras olycklige kamrat. -Isagsan-gaf intet tecken.-till dif. ifrånssig, sbans vackra ånsigte var förvridet; blodet: flöt ur 112 utropade: abben Gudförbjude det ! sad Hartmany.vi funno er nyes i ett icke mindre oroande tillstånd, och. jag hoppas att-han, liksom-ni;eridast är döfvad af allets våldsamhet.s Acky Gud:gifverdetlinen jagtror detiske.