Aftonbladet – 10 mars 1855, sida 3

UTRIKES. Svarta Hafvet. Times korrespondent:i lögret vid Sebastopol meddelar följande uppgifter: Den 10 Februari. Det regnade hela natten så häftigt och marken är så upplöst att tillsvidare icke kan vara fråga om den beslutade stora rekognosceringen. Så vidt man kan se genom den tjocka dimman, arbeta ryssarne på några jordverk på kullarne framför Komora och hafva. framskjutit sina förposter önda till Canrobertkullen (ungefär 2600 yards från den framför Balaklava anlagda löpgrafven ?). Mot middagen drogo sig 3000 af dem med några fältpjeser från deras högra flygel vid Komora mot höjderna: vid Baidor,. och mellan det förra och Kachenziefarmen rida kossacker alltjemt fram och tillbaka. Alla dessa misstänkta rörelser hafva föranledt våra generaler att fördubbla de framskjutna dragonredutterna. — I hamaen råder nu mycket större ordaing; för att skydda den emot ett öfverfall utifrån ligger nu .Leander (50 kazoner) vänd med bredsidan mot sjön för ankar tätt vid inloppet. Jernbanan gör betydliga framsteg; lokomotivet frustar redan genom : Balaklavas hufvudgata, till vära turkiska vänners stora förundran. Rails ligga långsefter på ett underlag af sten. och på dem äro skenorna fästade på det enklaste sätt. Lord Raglan intresserar sig mycket för arbetet, och man måste blott bemöda sig att skydda det för fientliga anfall. — En soldat af 88.de regementet som hade fallit i ryssarnes händer hade lyckligt återkommit tili lägret. Hans knän och händer äro förfärligt medfarna; enligt hans uppgift emedan han måste krypa fram 1!7, (engelsk) mil på en väg betäckt med glasskärfvor. Han skildrade de belägrades tillstånd i dystra färger; ban sjelf. hade blott erhållit surt bröd och ett glas dåligt vin; rundtomkring på gatorna lågo döda, och de sjukas antal var oräkneligt. Om detta allt är sannt, måste man så mycket irera beundra ryssarne, som fullborda sina jordverk med en noggranhet, ja prydlighet, som om det vore i fråga att skicka dem till pariserexpositionen. I vårt läger husera ännu alltjemt skörbjug: och diarrhger. Bland turkarne är dödligheten icke så stor. Den 11 Februari. Ett förfärligt väder i deg, regn, storm, hagelskurar, stundvis snö, himlen betäckt med mörka moln. Förpos erna äro förstärkta, men ett anfall af fienden är icke sannolikt, då han i detta väder ej skulle kunna begagna titt artilleri. Och detta är hans bästa vapen förutan hvilket han icke kar uträtta något. Hans rytteri, synnerligen de fruktade. kossackerna stå långt efter vår förmodan, d. v. 8. vår farhåga. Det fattas dem lifighet; de låta hela hjordar af får och packåsnor lugnt passera sig näsan! förbi. Fransmännen hafva ett mycket stort antal sjuka, så alt ett af derzs regementen alldeles gom vårt 68:de mäste upplösas. Hade de hait lika litet arbetsmanskap sor vi, så hade deras läger sannerligen icke sett bättre ut än vårt. Det beror mycket på soldaternas duglighet. Många ef deias kompanier hafva det sämre äh de våras; andra deremot Ha förstått att bittre inrätta sig. I den högre kokkonsten äro de utan fråga våra mästare. Våra oföcerare fattas ingenting, ty de hafva uppassare och hästar, son de skicka till torger i Kamiesch och Balaklava. Derföre äro de också friska under det manskapet insjuknar; och likväl hafva de lika besvärligheter,, lika klimat att uthärda. Till beröm för ganska många officerare måste vi söga att de icke sörja blott för egna magar. De utgifva. sina penningar för att förskaffa: sina kompanier all möjlig komfort och göra sig ett nöje af att rida till Balaklava för att återkomma till sitt folk med ett lefvande får på axeln, ett par pipande kalkoner bundna tvärs öfver sadeln, nåcra lökbundtar hängande på halsen och alla fickor fyllda. med konjaksbuteljer. Penningar fattas icke. Men det mesta kommer dock officerarne och deras vänner till: godo. Den 12 Februari. Vädret har åter slagit om. Regnet har upphört, en kall vind stryker torkande öfver lägret och solen :är framve. Fragsmännen äro sysselsatta med att armra högra lnien; den venstras bestyckning är fullbordad. Man märker hvarken på i nörra sidan om Sebastopol, eller på höjderna vid Balaklava några betydliga fientliga truppmåssor: Faran för ett anfall från Baidar synes vara obetydlig. Tschernaja är nu vår stora försvarslinie, och den försvarar sig sjelf. Stränderna äro branta, och den enda brygga som leder deröfver kan ej begagnas för kanoner. Framemot Inkerman är hela dalen ett