Aftonbladet – 10 mars 1855, sida 3

nästan alldeles afstannade. Förut blomstrande städer blefvo ödelagda. Flitiga fabrikanter, som förut hade inflyttat i Polen från Tyskland och andra länder, utflyttade igen celler utvandrade till Ryssland. I hela konungariket grepo armod och allmän fattigdom allt mera omkring sig, och med välståndet började äfven den civilisation alltmera att försvinna, hvilken genom detta framkallas. Kan man efter en sådan behandling undra, om hatet mot czaren och haus välde, detta välde som han hädiskt förkläder under namn af det heliga Rysslandp, uti polackarnes hjertan slagit rötter, som icke mera kunna uppryckas? Eller kan man väl tro någon försoning här vara möjlig? Låtom oss ännu såsom prof höra, hvad en polsk författare sjelf säger om detta heliga Ryssland och den tillgifvenhet derför, som han anser finnas hos czarens underkufvade och förtryckta undersåter i olika delar deraf: Rysslands olika delar,, säger han, ,hafva icke samma intresse att existera. Hvar och en af de delar, som bilda det hela, skulle icke önska någonting högre, än att lösgöra sig derifrån och afsäga sig sin egenskap af moskovitisk undersåte. Här finner man de fordna republikerna Pskow och Nowgorod, hvilka blomstrade under den tid de voro i förbund med Polen, men sedermera qväfda i sitt blod af en czar i Moskwa, som sjelf var slaf under tartarerna, äro de i dag intet annat än usla köpingar; der dessa vackra kaukasiska stammar, hvilka ensamma i femton år med förtviflans mod kämpat emöt Rysslands förenade krafter, och som, i fall de duka under, skola öppna vägen till Indien; här finner man kossackerna vid Don och Dniester, denna gamla republikanska milis, som i dag vanslägtats under rekrytspöet; der slutligen Persien och Turkiet, hvilka aldrig skola emottga någon moskovitisk katekes ur den gudomlige czarens händer, eller ur furst Menschikoffs, hans profet. .., Hvilken lycka för alla, om detta någonting utan namn, denna vansinniga dröm af en drucken tysk, detta Ryssland, upphörde att finnas till! Det är på samma gång någonting omätligt, som det är ett ingenting. Detta kejsaredöme, som behöfver sjundedelen af det bebodda jordklotet för att kunna existera, och som med lätthet kunde inrymmas på tiondedelen af dess område, är ett vidunder, ett spöke, som växer ända till dess det förintas ; det är ett jättespöke utan hjerta och innanmäte, som endast existerar genom den fruktan det injagar på fega och lättrogna sinnen, en ståtlig teater, der allt är perspektiv och förgrund; det känner sjelf att det ingenting är oaktadt sin Goliathsväxt, men det vill än ytterligare förstoras för att blifva någonting., () () Lettres Slaves, par Christian Ostrowski, p. 197, 198.