Aftonbladet – 8 mars 1855, sida 2

frisk och helbregda till oss om det också skall kosta ert eget lif! Jag svär det,, stammade den försagde tysken. Åra vare Gud i höjden!... Och nu, gå i frid Salomon Hartman., Den gamle kysste det på guldknappen graverade korset och gick. Philip och Chavigny betraktade allt med nyfikenhet. Min bästa Lussan, sade den lille abben sakta, nog ser jag att man tager alla möjliga försigtighetsmått för din säkerhet, men ingen tänker på min... men jag får väl följa med på köpet. Emellertid..., Hans vän afbröt honom med ett tecken att stormästaren närmade sig dem. Philip de Lussan,, sade han sakta, ni lemnar oss nu, och då ni åter inträder bland verldens buller, skall ni kanske ännu en gång, isynnerhet om edra efterforskningar burit ett lyckligt resultat, glömma oss. Det är likväl af den aldra största vigt att jag ännu en gång får samtala med er några minuter. Jag ensam kan meddela er hemligheter af ett omätligt värde för er framtid. Vill ni lofva att nästa gång hörsamma min kallelse då jag bestämmer tid och rum ? Jag skulle eljest vara otacksam efter alla de stora tjenster ni bevisat mig, svarade Philip tankfullt, och om icke denna natts stormiga händelser befallt annorlunda... Dock, fortsatte han, ifall det är fråga om at. initiera mig i det samfund hvars öfverhufvud abbå de la Croix är, kunde det vara möjligt att han fann mig något upprorisk mot sin vilja. Jag tycker icke om dessa emblematiska former, dessa mörka symboler då tanken fritt kan utspänna sina vingar och flyga i solens ljus. ExÄr det icke genom bilder gom vi nödgas inverka på dessa hvardagliga sinnen ? sade stormästaren med dof röst och tryckte hårdt hans hand. Dessa former och dessa symbo: ler finnas icke till för er, Philip de Lussan, för er skall sanningen genast framstå uti sin