Aftonbladet – 7 mars 1855, sida 2

som Hjob, uppslukas af hundar liksom Jezabel, brännas utaf himlens eld liksom Cora Dethan och Abiram och må jag förbannas både till kropp och själ, må jag beröfvas mina egödelar och skymfas af mina tjenare, och må Guds straff träffa min far, min mor, mina barn och mina barnabarns barn, ända till sjunde led! Amen., Amen! upprepade Philip och Chavigny. Nu voro de frie. Den lille abbån syntes helt förvirrad öfver edens högtidlighet, men Philip vände sig med ett bittert småleende till de kringstående: I sanning, mina herrar, j haden icke behöft göra er ett så stort : besvär... Det hade varit tillräckligt att fordra vårt hedersord.. Stormästaren låtsade icke höra denna något verldsliga anmärkning; han steg upp och yttrade till församlingen: 7 Mina bröder, j hafven hört att eden blifvit aflagd enligt våra kyrkostadgar... Och nu låten mig samtala med våra gäster... Kapitlet afbrytes för en stund. Genast skingrades massan. som trängt sig rundtomkring estraden. Några började att promenera fram och tillbaka omkring altaret, andra samtalade lifligt och ifrigt; men ställets helighet och stormästarens närvaro tycktes hindra dem att fullkomligt uttala sina tankar. Philip och Chavigny visade stor otålighet under deras enskilda samtal med abbå de la Croix, församlingens öfverhufvud. — Såsnart de närvarande ej längre egnade honom någon uppmärksamhet, fattade han Philips hand och drog honom med sig till ett hörn under tronhimlen, utan att bemärka Chavignys närvaro. Philip de Lussan, sade han förebrående, vär det detta ni lofvade mig? Den dag då Gud betjenade sig af mig, för att rädda er ur Bastiljens hålor, förband ni er ju att hörsamma min första kallelse? Jag är brottslig, hr abbe,, svarade Lussan. ,Oaktadt min ringa sympati för dylika sammankomster, hade jag icke svikit mitt ord, om icke högst vigtiga omständigheter tvungit