Aftonbladet – 5 mars 1855, sida 3

MurawjJeii och Kusmin, bleivo utaf sina egna trupper öfverlemnade till den segrande armåen. Kusmin, som icke ville öfverlefva förlusten af 8å många förhoppningar, ryckte en pistol från en af sina väktare och sköt sig: för pannan vid sidan af Murawjeff som bestänktes af hans blod. På sådant sätt slutade denna vidsträckta konspiration. Uti såväl norra, som mellersta och södra: delarne af riket, utvecklade de få personer, som af rent patriotiska afsigter deltagit deruti, samma mod; det större antalet åter, ledda af inskränktare åsigter och af endast personligt eller af kastintresse, visade öfverallt samma feghet och klenmodighet, Utaf alla dem som togo en verksammare del uti denna sammansvärjning äro de minst att beklaga, som förlorade lifvet genom bödelns hand. Man lät dem visserligen på ett vanärande sätt gälda sin förbrytelse — uti galgen; förtalet och lögnen förföljde dem ända uti grafven; men åtminstone voro deras lidanden korta; en dag då det kolossala system af orättvisa och våld, som de ärofullt men förgäfves sökte att tillintetgöra, blifvit så odrägligt för de förtryckte;att det medför sitt eget fall, skall deras land och alla de, öfver hvilka tyrranniet så förnedrande hvilat, lära att med vördnad betrakta deras grafvar. Dessa män, ansedde under sin lefnad såsom visionärer, skola blifva sina bröders stolthet och beundran. De skola äras för hvad de vorö: ädla andar, som höjde sig, midt ibland egoismen och förderfvet hos en race af slafvar, likt dessa fosforiska luftbläddror, som uppstiga från de gyttjiga träsken, lika lysande, lika flyktiga, lika skilda från den smuts hvarutaf de alstrats — som de beklagligtvis voro onyttiga — för samtiden. Om -efterverldens beundran är en likgiltig sak för de döde, låtom oss åtminstone hoppas att, döende, dessa ädle entusiaster egt den trösten att derutaf kunna. njuta på förhand. De som offentligen omkommo voro få; men talrika offer försvunno uti mörkret, åt hvilket-de sannolikt blefvo öfverlemnade för alltid. Polisen nekar till att den vet något om dessa olyckliges öde, oaktadt de blifvit offentligen bäktade af. dess egna agenter; ingen vågar tillåta sig en frågaci denna sak. Den fråga som kunde göras, skulle för öfrigt icke medföra något tillfredsställande svar. Sådan är verkan af despotismen uti Ryssland, vatt det gifves maktens agenter, som göra ett studium af att befria densamma till och thed från samvetsävalen öfver dess grymheter och brott; de som blifva besvärliga för henne försvinna från dess åsyn eller dö uti fängelserna, alldeles som en monark eller en minister kunde önska det, men likväl utan att dessa hafva gifvit order dertill. Undersökningskomiten dömde 120 utaf de sammansvurne, hvaraf 5 till döden 3) och 115 ti.l Siberien. Dessa sednares öde blef förfärligt — an känner det. Bland antalet af dem var äfven furst Trubetskoj, den modlöse diktatorn, hvilken uti det ögonblick då hans räedbröder gåfvo det afgörande slaget, och då den kejserliga kronan endast hängde på ett hårstrå, smög sig elön igt bland Nikolai omgifning, anropande om gunsten att få svärja honom trohetsed. Der uppehöll han sig. flere timmar å rad — liksom haren sökande sin tillflykt bland jagthundarne; — den fuktiga blekhöten uti hans drag betecknade honom som brottslig, under det att hans osammanhängande försäkringar om trohet för den nye monarken gjorde honom ännu föraktligare ; vid hvarje kanonoch muskötsalfva, som träffade hans öra, föll han i vanmakt, och slutligen smög han sig bort för att söka sin tillflykt uti österrikiska ministerns hotell, hvarifrån han följande dagen utlemnades till kejsaren. . Boulatoff, som var hans närmaste man uti befälet, skyndade, så snartinsurrektionen blef proklamerad, att angifva alla sina medbrottsliga, slående sig för bröstet såsom en förtviflad, och öfverlemnande sig på nåd och onåd. Furst. Odojewski, till hälften förfrusen, efter. att hafva tillbragt en Decembernatt under en bro, sökte sin tillflykt uti sin onkels, senatorn Lanskojs hus. Han. blef på ögonblicket utlemoad af sin värdige anförvandt. Trubetskoj blef, såsom nämdt, förvist och förd till Siberien, med en kedja om foten, håret afrakadt och bärande galerslafvarnes drägt. Han dömdes derjemte förlustig icke blott sina titlar, utan äfven sitt namn, ty såsom borgerligt död, i lagens ögon, betecknas han nu endast genom ett nummer. Densrikemagnatenslyx och diktatornsförhoppningar hafva blifvit förbytta uti en grof kost, ett hårdt arbete och misshandlingar, för hvilka ingen annan tillflykt kommer att gifvas honom än grafven. Tiugosex år, hvaraf femton uti Urals grufvor, hafva :förfiutit sedan han skickades till sin förfärliga bestämmelse; de hafva icke medfört någon findring. uti hans öde, med undantag af den för hvilken han bar att tacka sin bögsinta och hjeltemodiga:-maka — en maka som han hade försummat — misshandlat — uti lyekans dagar, men som under olyckans, genom sina böner och tårar, utverkade sig tillåtelse af monarken att få dela hans öde; och äfven denna tillåtelse erhöll hon endast på de hårda vilkoren att-af hela sin ofantliga förmögenhet blott få behålla 5000-rubel årligen och förbinda sig att aldrig mer återkomma. Denna ädla qvinda, uppoffrande utan att tveka förmögenhet och frihet, och helgande sig åt sitt köns-oskönaste kall, kom såsom en himmelens engel att förmildra sin olycklige makes landsflykt och ångest: Furstinnan blef emellertid tvungen att sjelf förrätta de gröfsta sysslor, ty den summa man låtit henne behålla förslår knappast, efter hvad man försäkrat, att utaf vederbörande fångvaktare utverka en något så när mensklig behandling af hennes man. Det förtjenar särskildt att anföras det furstinnan, som förut icke egde några barn, har, sedan hon delat sin mans Handsflykt, blifvit — hvad skola vi kalla det? —-gynnad eller pröfvad med entalrik faMilj? dock pröfvad är rätta ordet — ty hvi I Re 1... Jä fr 9 FISLak DE