Aftonbladet – 5 mars 1855, sida 3

liga bland de sammansvurna, och dessa tyck e sig förmodligen uti furst Trubetskoj finna en motvigt deremot. Man beslöt att genom en revolution afskeffa despotismen och införa en inskränkt monarki. Det var kändt att den 177 Debember 1825 var utsatt till så väl truppernas som myndigheternas afläggande af trohetseden åt den nye kejsaren, och samma dag borde äfven revolutionen utbryta. Diktatorn, furst Trubetskoj, egande under sina order Jakubowitsch och 3oulatoff, borde taga befälet öfver insurgenterna och begifva sig, jemte de förnämsta af föreningens chefer, till Isaksplatsen, hvarest a:la de sammansvurne skulle sammanträffa, nedförande de regementen de kunde hafva vunnit för sina planer. Så snårt order blifvit utdelade åt trupperna att träda under vapen för deltagande uti ceremonien vid edens afläggande; framträdde de sammansvurne och utropade, att Nikolaus vill; ursurpera tronen och att deras laglige sejsare befann sig uti bojor,. Gardets mariner tvekade; på sin, chefs befallning grepode till och med dem som ville uppmana till affall, men bröderna Bestucheffs snille och välalighet förändrade snart deras beslut och hela bataljonen följde dessa. Finländska och en del af moskowska gardesregementet förklarade sig äfven för Konstantin, så snart Bestucheff och furst Stefan Rostowski hade harangerat dem. Men i detsamma slogs alarm. Generalerna Fredriks, Schenschia och andra öff;cerare af hög rang: samlade omkring sig grenadiererna 1). med regementets fana, och uppmanade trupperna att återgå till sin pligt. Flera syntes färdiga att lyda, men utan att tv.ka kastade sig då bröderna Bestucheff och furst. Rostowski med värjan i handen midt ibland grenadiererna, i trots af de fällda bajonetterna, och en strid började som blef kort men afgörande; de bemäktigade sig fanan och de med upphörde allt motstånd. De båda generslerna, regementschefen och flera soldater föllo badande i sitt blod. De sammansvurne triumferade. Regementet tvekade icke längre, de följde under hurrarop dessa djerfva anförare, som förde dem rakt fram till Isaksplatsen. Ankomna dit funno de ingen af deras medsammansvurne; dagen förflöt sålunda, utan att Je fingo eng se de chefer som borde leda denna så: lyckligt började insurrektion, och hvilkas myndighet kunde sammanbinda och centralisera de på flera skilda: punkter inom hufvudstaden samtidigt vidtagna åtgärder. Af alla dem som den föregående natten hade talat med så mycken entusiasm visade sig ingen för att understödja rörelsen; när, faran kom hade de alla försvunnit. Hvad diktatorn furst Trubetskoj angår, denne man som borde leda allt, så, under, det-att de upproriske regementenz aflade trohetsed åt Konstantin, aflade han på samma ställe och samma minut sin trohetsed åt Nikolaus. Kejsaren blef ofördröjligen underrättad om revolten, man rapporterade nederlag på nederlag; hans ställning blef hvarje minut mera kritisky ty det var honom lika omöjligt att urskilja -farans storlek; som att veta hvem som var för eiler erdot honom. Emellertid öfvergaf hönom icke hans mod och hans beslutsamhet. De regetnenten som svurit honom trohet blefvo rangerade uti batalj framför vinterpalatset och inne-på slottsgården; han höll der ett tal till dem; visade -dem kejsarinnan och sina barn, lät dem förnya sin trohetsed och löftet att skydda hans familj, och ryckte derefter mot rebellerna. Dz: upproriska, regementena, uppställda uti linie midt. emot senaten, förblefvo overksamma och obeslutne; emedan de sammänsvurne, som alltjemnt väntade sina kamrater — utan xänasedom om hvad som passerade. och utan att erhålia några order — icke visste hvad de skulle företaga, Kejsaren lit uppmana dem att aflägga trohetsed; de svarade med ropen: pKonstantin och bonstitution!, 2) Grefve Wiloradowitschy: -generalguvernör uti: Petersburg, en af armen älskad veteran och som hade trotsat döden uti talrika drabbningar, beg:f sig till häst mot de upproriske; man gat honom knappt tid att tala; ett pistolskott genomborrade hans bröst och hans kropp ble! på ögonblicket sönderstucken af de uppretade soldaternas bajonetter. Det skot som nedlade honom, bef, som men påstår, afskjutet utaf Kakowski. åtminstone var det han som med egen hand dödade öfverste Surler, hvilken hade ett lika uppdrag som Miloradowitsch. Det var då som kejsaren aftägsnade sig från stridsplatsen; och befallte de trupper som omfattat hans sak, att öppna elden; några ibland dem nekade, de andra lydde endast derigenom att de afsköto sipa-skottöfver rebellernas hufvudens Bet hade undertiden lyckats generalmajor Benkendorff att försäkra.-sig. om artilleriet, i nästan. samma ögonblick som de sammansvurne voro färdige: att bemäktiga sig detsamme, och han infann sig dermed ofördröjligen på Isaksplatsen. Man säger att hans uppförande på denna dag var anledningen till hans lycka. och; grunden till det förtroende kejsaren; sedermera visade honom. Artilleriet fick ofördröjligen order att öppna elden mot rebellerna, gom alltjemt hållo sig overksamma, uti ängslig afvaktan på Trubetskoj, Boulatoff och-de öfrige af .sammansvärjningens chefer. En förförlig mässacker blef följden häraf; salfvor utaf kulor och skrot följde tätt på hvarandra inom handgevärshåll, mot menniskor som icke gjorde något motstånd. Före nattens inbrytande voro de upproririske-nedgjorde, afväpnade och: kastade uti bojor; de konspiratörer, söm hade tagit en verksammare del uti revolten, blefvo antingen dödade celler fängslade; hvarvid några framsläpades halfdöda ifrån de gömställen der de sökt att dölja sig. Under det att denna sorgliga scen tilldrog sig uti Petersburg, blef Pestel arresterad uti Moskau och åfsänd till Petersburg, der. han vid sin ankomst; på krigsministerns befallning, genast blef öfverlemnad åt tortyren. Vi hafva sett. att han detta oaktadt bibehöll sitt mod p MR CE VO Jr ARR 7 NN ne AR