Aftonbladet – 2 mars 1855, sida 1

varseblef den unga flickan en låg, grof dörr, försedd med stora spikar och af ett dystert utseende. För att vinna tid stannade hon och: frågade med låtsad nyfikenhet: Och der, min syster, hvad finns derinne? Hvarthän leder denna hemska dörr? Det är en ingång till de underjordiska gångarne, svarade lajsystern, den leder til straffeellerna, och deras blotta åsyn låter en rysa . . . jag har aldrig varit der nere . . . Man påstår ... men det är en. brottslig vidskeppelse... att en nunna, som i forntiden instängdes i en af dessa hålor: för ett stortfel hon hade begått, dog der isinsvaghetssynd, och att henneg själ numera gär igemför att begära förböner... men jag skar: orätt satt upprepa denna berättelse, hvilken vår vördade mor förbjudit oss att tro på, och jag skall derföre bikta mig i morgon sbittida. Och den. :skenheliga nunnan uppgaf-en djup suck och gjorde korstecknet, Äro. dessa underjordiska hålor mycket djupa? frågade Theröse likgiltigt. För att säga sanningen har på längliga tider ingen haft mod att gå ned i dem, men herr Pbilibert har nycklarne, kanske dtt hän vet .. . Jag har endast en gång varit der nere, svarade kyrkvaktaren, och det var en svår gång, ty trappan bar mer än hundra steg... jag skyndade fort upp igen. sOch hvarför det, Herr Philibert? frågade Catharina med intresse, Såg ni någonting öfvernaturligt? Nej, min syster, men jag fruktade att gå vilse och omkomma i någon af gångarne som korsa hvarandra i alla riktningar . .. Må Gud bevara hvar och en för ött dylikt shitbx Amen, herr Philibert bysade systern. )Det finns således hvarken döde eNer lefvanderder nere ?,