Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 3

Markis Pareto (yttersta venstern). Neutraliteten är, enligt min åsigt, bästa medlet att möta de närvarande eventualiteterna. Man har bestridt neutralitetens möjlighet; jag deremot-anser dån möjlig, ty om vi äro starka nog för att anfalla, böra vi vara åtminstone lika starka att försva a oss i händelse man icke längre skulle vilja tillåta oss att förblifva neutrala. Det italienska oberoendet äro magiska ord, och med deras trollmakt ha vi ingenting att frukta. Neutraliteten är säledes möjlig. Om intet tväng egt rum, hvarföre då vara så eftergifvande met de allierade? Ministrarne må gerna förneka att Österrike har nägon andel uti den inbjudning, som blifvit vår regering gjord: data tala emellertid klarliga: den 2 December undertecknades Wiener-traktaten; den 13 i samma mänad begärde man att Sardinien skulle sluta sig till vestmakternas förbund. Det närvarande kiiget är endast ett handelskrig, som England förer för att trygga sina indiska besittningar; civilisationen har dermed ingenting att skaffa. Vi ha ingenting att frukta af ryska armån, som är afiägsen; vi ha mycket att fruktaaf österrikiska armån, som är oss ganska nära. Det vore derföre tusen gänger bättre attiakttags försigtighet, stt bida tiden. Man borde göra detta isynnerhet af aktning för den är 1848 invigda politiken. Italienarne sågo i Piemont sitt hopp; de hade förtroende till oss; genom denna traktat omintetgöra vi detta förtroende, Piemontupphör att vara en italiensk makt och blir en piemoncesisk makt. Vi förlora värt anseende, på samma säng som vi blottställa vår handels intressen och vär framtid. Kriget kan växa till omätliga proportioner, och huru skola vi då med våra skuldsatta finanser kunna möta eventualiteterna ? Huru kunna vi hoppas en utvidnidg af värt omräde? Österrike skulle icke tilläta sådant. J ären för små att inlåtas i Europas rådslag. Det är blott med stöd af den italienska nationaliteten som j kunnen blifva mäktiga; genom denna traktat låten j nawionalitetsprincipen fara., Fr Bo (en af representanterna för Ligurien). Jag är i tillfälle förklara att allmänna meningen bland köpmännen i Ligurien ingalurda är afvogt, utan tvertom ganska gynnsamt stämd i afseende på traktaten (Liflig sensation). Jag känner en mängd skeppsreiare och kofterdikaptener, och jag försäkrar er, att de på intet sätt äro oroliga för sina intressen. -— — Det fianes i hela riket ingen provins som lifligare :n Ligurien bör önska omintetgörandet sf möjligheten af ett ryskt öfvervälde i Medelhafvet. Herskar en gång Ryssland vid Dardanellerna, då är det ute med Genua och dess blomstring. Vi vinna på kriget mera än Frankrike och England sjelfva. Historien bär vittnesbörd om hvad jag pästär. Det är genuesarnes fordna politik mot de grekiska kejsarne som triumferar genom den förevarande iraktaten. På det närvarande kriget beror lif eller död för Genua. (Liflig sensation). Markis Pallavicini-Trivulzio. Vestmakternas intressen stå i strid med våra. De tvenne makterna önska få Österrike med sig. Vi böra tvärtom önska att Österrike vore på Rysslands sida. Dessförinnan borde vi således icke sluta oss till Frankrike och Eagland, som äro Österrikes bundsförvandter. Denna traktat utgör skiljobref mellan oss och Carl Alberts ärorika politik. Italiens sympatier vända sig åt annat häll. Jag har icke ringaste förtroende till diplomatien; jag väntar af densamma intet godt för Italien. Jag röstar mot traktaten. Jag anser den såsom en ganska stor olycka.s På förslag af hr Cavour och genom anställd omröstning beslöts derefter att diskussionen skulle slutas. Det definitiva resultatet blef sädsnt vi i början af denna artikel angifvit.