Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 3

Skal emot densamaä. UTRIKES. ENGLAND. Såsom man kunde förmoda har det ej dröjt länge innan Napiers bekanta tal åter blifvit föremål för debatter i underhuset. Kapten A. Duncombe har angåenda detta tal ställt en interpellation till den i detsamma specielt angripne förste lorden af amiralitetet, sir James Graham. Denne svarade, att han skulle, utan annans föranledande hafva kommit på denna sak vid öfverläggningen om marinbudgeten, om han också af statsskäl icke skulle kunna ingå på en detaljerad vederläggning af hvad amiral Napier påstått. Detta skulle kunna ske blott genom framläggandet af depescher och korrespondenser, hvilkas allmängörande just nu, då början af ett nytt fälttåg i Östersjön förestår, skulle vara synnerligen skadligt. Amiral Napier har uppenbarligen velat personligen förolämpa honom; han måste tåla detta, då han ej skulle kunna hämnas utan att skada staten. Amiralens klagomål, att han haft att anföra en illa disciplinerad flotta, kunde icke träfta amiralitetet, ty detta hade användt största omsorg på att utvälja tillförIitliga officerare, och tillräckliga skäl voro för banden för den öfvertygelse, att dessa oficerare med framgång handhaft disciplinen ombord på de af dem kommenderade fartyg. Visserligen hade amiralen vid början af sitt befäl äfven i depescher till amiralitetet klagat öfver fartygens dåliga bemanning och dåliga disciplin, emellertid hade svar uteblifvit, då man uppfordrat honom att beteckna le skepp, som voro illa bemannade och illa disciplinerade, och således torde klagomålen hafva blifvit gjorda i öfverilning. Hvad angår frågan huruvida sir Charles Napier skall bestraffas för sitt tal, så vore att anmärka, att han nu står på half sold, och att man brukar förlåta offcerare i denna ställning mycket. Att han blifvit tadlad eller till och med afsatt för sitt förhållande såsom flottans öfverbefälhafvare, var fullkomligt osannt, men visserligen hade han fått en skarp skrapa för bristande respekt i sina uttryck uti sin korrespondens med amiralitetet. Amiralen hade sedan hans befäl var slut, såsom äfven eljest är vanligt, fått befallning att stryka sin flagga, men om det än visserligen icke låg i det nuvarande amiralitetets afsigt att befullmäktiga honom att ånyo hissa sin flagga, så var likväl denna befallning på intet sätt att anse såsom en afsättning från befälet. Den tappre amiralen har proklamerat sig sjelf såsom njelte, och han (sir J. Graham) hade all respekt för hans på olika tider visade bravur, men amiralen tycktes nu vilja proklamera sig såsom martyr; att räcka honom handen för detta ändamål var sir James likväl icke böjd, och ville han derföre icke heller föreslå kronan att vidtaga någon som helst åtgärd emot sir Charles Napier. Generalen sir de Lacy Evans har emottagit en -smickrande adress från valmännen i Marylebone (ett distrikt i London med 160,000 invånare) och sedan han tackat för denna sade han bland annat, att han icke ville vid detta tilifälle vidare inlåta sig på dagens politik, men ville likväl tillstå att han med bedröfvelse sett i spetsen för förvaltningen en man (Aberdeen), hvilken, om äfven i många afseenden en tadelfri karakter, varit fullkomligt olämplig för sitt embetes pligter och för krigets ändamålsenliga och kraftiga ledning. Han hade derföre med icke liten tillfredsställelse sett ombytet i regeringen. Nu står i spetsen för affärerna en man, hvars energi är bekant, en man åt hvilken parlament och folk, enligt hans åsigt, skola lemna det uppriktigaste understöd. Han hoppas och betviflar ej alt folket i England och Frankrike skall se till, att man ej sammanfliekar någon otillfredsställande fred, hvilken efter några år måste leda till en ännu mera hårdnackad strid. Generalmajor J. Simpson, som blifvit utnämnd till chef för generalstaben på Krim, sar tjenat en kort tid på pyreneiska halfön, sedan deltagit i slaget vid Waterloo och var slutlis.en andre man i befälet under gir Charles Napier vid fälttåget i Sind. Enligt Standard skola konteramiral Michel Seymour blifva andre man och konteramiral Baynes den tredje i befälet öfver Östersjöflottan under amiral Dundas. Kapten Pelham skall vara utnämnd till kapten af flottan (generalstabschef). Amiral Berkeley qvarstannar till följd af kabinettets enträgna uppmaningar på sin plats såsom förste lord i sjöamiralitetet. Times förmäler i sin korrespondens från Paris, i motsats till andra berättelser, att Neapels biträdande af vestmakternas allians skulle vara en afgjord sak. Emellertid vill konungen af Neapel icke afsluta fördraget med England och Frankrike, utan blott med Österrikes Huru stor kontingent Neapel skall uppställa uppgifves icke. Med afseende på ett för kort tid sedan i omlöpp satt rykte. som från början betvifla