Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 3

damöterna afhöllo sig ifrån att rösta. Efter ätskilliga sammanjemkningar blef sällskapets gemensamma beslut att, med bibehållande af den nuvarande författningen, derest flertalet af jordegare i förening med större jordeganderätt inom ett stängsellag, besluta sig för bibehållande eller borttagande af hägnader, söädant kan ega rum, dock med åliggande att fullgöra hägnadsskyldighet emot angränsande stängsellag, som hägnaden enligt nu gällande lag önska bibehålla. — Från Jösse härad skrifves af väl underrättad person, till red. af Nya WermlandsTidningen, följande rörande oloflig bränvinsbränning: I fall du anser det förtjena att intagas i tidningen efter som allt hvad bränvin rörer tyckes utgöra allmänhetens hufvuddiskurs så väl i tidningar som annorledes, -får jag nämna att kommissarien E. J. Pallin den 14 dennes äter gjorde ett beslag på en 11 kannors bränvinspanna, i 1:sta klassen, hos en bonde i Stridsbohl, Elgå socken. Det brändes dock icke dermed vid tillfället, ehuru något drank och andra materialier funnos. Det bränneri, hvari redskapen varit begagnad, är en realisering af salig Hallmans id af det underjordiska bhränneriet och nedgräft i jorden under huset, med en spis och mur, som har gemenskap med boningshuset, sä att röken uppgär i samma skorstenspipa som sjelfva boningshuset har. Du kan aldrig tro hvad det i byggderna lönbränaes, i anseende till det ringa priset på potates, ehuru jag dock icke har anledning tro att i Arvika distrikt ir värst, ty bränvinsbrännarne börja der att dra öronen ät sig. Det påstäs att det nära nog icke skall finnas en kula, der det icke brännes, uti Hursockna. Gräsmarken känner du af gammalt. —— — Den ypperliga kommunikationen öfver det tillfrusna resund begagnas ganska fliugt äfven af lurendrejarne, och esomoftast gör tullbevakningen beslag å varor som man på olofligt vis söker inprakdsera från danska sidan. Bränvinet spelar naturligtvis bland dessa importvaror e2: vigtig rol. Man har likväl på sednare tider kommit underfund med, att insmugglingen af bränvin från Danmark bedrifves ej blott på svenska kusten utan äfven på den danska, att bränvinet gör endast en liten turjut på isen, för att derefter insmugglas tillbaka i Danmark. Förhällandet är nemligen att man i Danmark, vid export ef bränvin, erhäller s. k. drawback, d. v. s. att den erlagda tillverkningsskatten äterställes vid varans export. Det är derför ej så ovanligt att personer exportera bränvin t. ex. frän Köpenhamn och sedan söka sig in på danska kusten och, om det lyckas, smuggla varan i land, för att möjligen sedan iter exportera den fråao Köpenhamn och dermed fortsätta sä länge det kan lyckas. Uti danska tulluppgifterna stär naturligtvis att dessa utklarerade varor gätt på Sverge, och i vårt land skall man, dä man i danska tidningar ser tullkammearens uppgifter införda, lätteligen tro, att allt det bränvin, som såunda utförts, äfven bit inkommit, en opinion, som också underhälles af dem, hvilka äro missnöjda med den nya bränvinslagstiftningen och söka samla skäl emot densama.