Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 2

hela inskränkte sig således endast till en ganska ansenlig materiel förlust; och då massan erfor att inga menniskolif spilts, gaf den fria tyglar åt stickord och speglosor. På den fara som genom grundvalens osäkerhet hotade detta qvarter tänkte ingen, med undantag af några husegare, mera direkt intresserade af frågan. Pariserbefolkningen började vänja sig vid dessa olyckshändelser. När ett hus instörtade åtnöjde man sig med att gifva det den hvardagliga förklaringen: det härleder sig från de underjordiska gångarne, hvilka sträcka sig under Pariso. Man talade derom några dagar, man gjorde absurda berättelser, i likhet med dem vi redan anfört; sedan tänkte ingen mera derpå och den förra säkerheten återkom. Myndigheterna delade allmänhetens sorglöshet och utan tvifvel kom denna likgiltighet från den tidens så svåra finanser. Denna gång gjordes ett undantag, i anseende till egarens rikedom och rang, och följande dagen börjades en undersökning öfver orsaken till olyckshändelsen. Philip kallades inför rätten. Han berättade noggrannt hvad som tilldragit sig mellan honom och tiggerskan och slutade med att yttra en förmodan att ett band bofvar kanhända gömt sig i de underjordiska hålorna och af okändt skäl förorsakade dessa rysliga förhärjningar. Med ett visst misstroende emottog domaren hans upplysningar. Enligt er egen utsago var tiggerskan från förståndet,, svarade han. Angående er förmodan skall man göra undersökningar, och vi få se om den bekräftas vid nästa sammanträde.n Derefter afskedades herr de Lussan, som tydligt insåg att denna rapport skulle förlora sig bland de öfriga.